- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
180

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i dag och det vore kanske bäst att gå
sin väg.» Men mr F—s tant befanns så
liflig, att hon helt oväntadt uttryckte sitt
missnöje med detta förslag och förklarade,
att hon ej ville gå; tillade sedan med
åtskilliga skymfliga tillmålen att om »Han»
— hvarmed hon alltför tydligt menade
Clennam — ville bli henne qvitt, så
kunde han »skjutsa ut henne genom det
der-inga fönstret;» samt uttalade sin ifriga
önskan, att han skulle förrätta denna
ceremoni.

Man var i stort bryderi, då mr Pancks,
hvars ressurser tycktes motsvara alla den
patriarkaliska familjens behof, smög på
sig hatten, smög ut genom kontorsdörren
och smög in igen efter ett par ögonblick,
då han låtsade ett så friskt utseende, som
om han varit på landet ett par veckor.

— Nå, gu’ bevare mig, min fru, sade
mr Pancks, i det han med stor förvåning
gned sig i hufvudet, ä’ det ni? Hur står
det till, min fru? Ni ser präktig ut i dag!
Jag ä’ förtjust öfver att se er. Vill ni
vara så god och taga min arm, min fru?
Vi ska’ ta en liten promenad tillsammans,
ni och jag, om ni vill hedra mig med ert
sällskap.

Och så eskorterade han med stort
galanteri och mycken framgång mr F—s
tant utför kontorets enskilta trappa. Den
patriarkaliske mr Casby steg derpå upp
med en min som om han gjort det sjelf
och följde dem, stilla och värdigt; hans
dotter följde i sin ordning, fick derigenom
tillfälle att i en förskräckt hvisk ning (som
mycket förnöjde henne) anmärka till sin
fordne älskare, att de hade tömt lifvets
kalk ända till dräggen; och vidare att
gifva en hemlighetsfull vink om, att mr
F. var orsaken till allt detta.

Då Clennam åter blef allena,
återkom-mo hans gamla tvifvel angående hans mor
och lilla Dorrit, hans gamla funderingar
och misstankar började ånyo röra på sig.
De sysselsatte alla hans tankar och
blandade sig i det arbete, som han mekaniskt
utförde, då en skugga, som föll på
papperet, förmådde honom att se upp för att
utröna orsaken dertill. Orsaken var mr
Pancks. Med hatten skjuten bakåt öro-

nen, liksom om de ståltrådslika testarne
af hans hår hade sprungit upp som
fje-drar och afkastat den, med sina skarpt
forskande kolsvarta perlor till ögon, med
sin högra hands fingrar i munnen för att
afbita naglarne och med sin venstra hands
fingrar färdiga att dyka ned i fickan,
kastade mr Pancks sin skugga genom
glaset på böcker och papper.

Mr Pancks frågade med en liten un’
drande vridning på hufvudet, om han fick
komma in igen? Clennam svarade med en
jakande nickning. Mr Pancks arbetade
sig in, kom till sidan af pulpeten,
förskaffade sig en fast position genom att
stödja armarne derpå, samt började
konversationen med en flåsning och en
gnägg-ning.

— Jag hoppas att mr F—s tant
lugnat sig? sade Clennam.

— Allt rätt, min herre, sade Pancks.

— Jag är olycklig nog att ha
uppväckt en stark motvilja hos detta
fruntimmer, sade Clennam. Vet ni hvarföre?

— Vet hon hvarföre?

— Jag förmodar ej.

— Jag förmodar ej.

Han framtog annotationsboken,
öppnade den, tillslöt den, släppte den ned i
hatten, som stod bredvid honom på
pulpeten och tittade på den, der den låg i
botten på hatten; allt detta skedde med
ett utseende af djupt begrundande.

— Mr Clennam, började han slutligen,
jag önskar några upplysningar, min herre.

— Angående denna firma, frågade
Clennam.

— Nej, sade Pancks.

— Om hvad då, mr Pancks? Det vill
säga i händelse ni önskar dem af mig.

— Ja, min herre, jag önskar dem af
er, sade Pancks, om jag kan förmå er
att meddela mig dem. A, B, C, D. DA,
DE, DI, DO. Alfabetisk ordning. Dorrit.
Det är namnet, min herre.

Mr Pancks fnös åter på sitt
besynnerliga sätt och börjadé afbita högra
handens naglar. Arthur såg forskande på
honom; han besvarade denna blick. *»

— Jag förstår er ej, mr Pancks.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free