Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi blef marmor, och den stränga
verkligheten inkräktade thronen, mr F. sade till
sin egen förtjenst, att han fullkomligt väl
visste det och att han till och med
föredrog denna sakernas ställning, och
följaktligen blef ordet uttaladt, må ske blef sagdt
och, sådant ä’ lifvet, ser ni min vän, vi
brytas ej fast vi böjas, var så god och ät
er frukost medan jag går in med brickan.
Hon försvann och lemnade lilla Dorrit
att undra öfver meningen af hennes
osam-manliängande ord. Hon återkom snart
och började slutligen frukostera, under det
hon oupphörligt fortfor att prata.
— Ser ni min vän, sade Flora, under
det hon slog *tt par téskedar af något
brunt fluidum, som luktade likt konjak, i
sitt té, jag ä’ tvungen att omsorgsfullt
följa min läkares föreskrifter, ehuru
smaken inte ä’ på något sätt behaglig, men
som jag ä’ en klen stackare och aldrig
rätt äterhemtat mig från det slag jag fick
i min ungdom, då jag gret alldeles
orimligt i rummet här bredvid, när man
skilj-de mig från Arthur, — har ni känt honom
länge?
Så snart lilla Dorrit förstod, att denna
fråga ställdes till henne — dertill åtgick
någon tid, ty hennes nya beskyddarinnas
galopperande framfart lemnade henne långt
bakom — svarade hon, att hon känt mr
Clennam alltsedan hans hemkost.
— Ja det ä’ temligen säkert att ni inte
kunde ha känt honom förut, om ni inte hade
varit i China eller hade korresponderat
med honom, som ingendera ä’ troligt,
återtog Flora, ty folk som reser blir vanligen
mer eller mindre mahognyfärgadt och det
ä’ ni allsinte, och om ni hade
korresponderat, hvad skulle det ha varit om? jo
det ä’ sannt, det kunde ha varit om té,
så att det var hos hans mor som ni såg
honom första gången, mycken karakter
och förstånd, men fasligt sträng — borde
vara mor till mannen med jernmasken.
— Mrs Clennam har varit vänlig emot
mig, sade lilla Dorrit.
— Verkligen? Det ä’ säkert att det
gläder mig att höra det, ty som Arthurs
mor ä’ det naturligt, att det skulle vara
angenämt för mina känslor att ha en
bättre tanke om henne än förr, ehuru jag
aldrig kan veta eller föreställa mig hvad
hon tänker om mig, när jag pratar, som
jag brukar göra, och hon sitter och glor
på mig som ödets gudinna i en gångstol
— verkligen en faslig liknelse — ty hon
ä’ invalid och rår ej för det.
— Ar mitt arbete här, min fru?
frågade lilla Dorrit i det hon blygt såg sig
omkring; kan jag få det?
— Ack ni lilla flitiga elfva, sade Flora,
som tog en kopp té till, tillika med den
dosis hennes läkare hade föreskrifvit, det
ä’ allsinte brådtom och det ä’ mycket
bättre att vi börjar med att komma på
förtrolig fot angående vår gemensamme
vän — kanske ett för liknöjdt ord för
mig, åh nej, jag mente inte det alltför
passande uttryck gemensamme vän — än att
bli för bara formaliteters skull, inte ni,
men jag, lik den Spartanska gossen som
räfven bet, hvilken jag hoppas ni förlåter
mig att jag framkallar, ty af alla slags
tröttsamma pojkar, som man råkar på i
alla möjliga sällskaper, ä’ den pojken dock
tröttsammast.
Lilla Dorrit, hvars ansigte var mycket
blekt, satt sig åter ned, för att höra hvad
hon sade.
— Är det inte bättre att jag arbetar
under tiden? frågade hon. Jag kan sy
och tala ändå. Jag ville hellre det, om
jag får.
Hennes ifver visade så tydligt, att hon
kände sig orolig utan sitt arbete, att Flora
svarade:
— Godt min vän, som ni helst vill,
och framtog en korg med näsdukar.
Lilla Dorrit satte den gladt bredvid sig,
tog ur fickan sin lilla sypung, påträdde
en synål och började fålla.
— Sådana skickliga fingrar ni har, sade
Flora, men ä’ det säkert att ni mår väl?
— Åh ja, fullkomligt säkert.
Flora satte sina fötter på eldskärmen
och beredde sig för ett fullkomligt
romantiskt meddelande. Hon började nu på ny
räkning, knyckte på hufvudet, suckade på
det uttrycksfullaste sätt, gjorde många
rörelser med ögonbrynen och tittade stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
