Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i solen — han kan sätta sig hvar
som helst som om det vore en ländstol
— och han sjunger och han skrattar!
— Skrattar! upprepade mr Pancks.
Han ser mig just ut som om hvarenda
tand i hans mun alltid skrattade.
— Men när han kommer upp på
trappan, der borta vid andra ändan af
gården, så tittar hon omkring sig på det
besynnerligaste sätt, sade mrs Plornish.j Så
att somliga tro, att han tittar så, för att
se livar hans eget land ligger, och
somliga tror, att han tittar efter någon, som
han inte vill se och somliga vet inte hvad
de ska’ tro om’et.
Mr Baptist tycktes ha ett allmänt
begrepp om livad hon sade eller kanske
hans snabba öga uppfattade och förstod
hennes åtbörd att se sig omkring. I
hvilket fall som helst, tillslöt han ögonen och
slängde på hufvudet med uppsyn af en
man, som hade sina skäl för livad han
gjorde och sade på sitt eget språk det
var detsamma. Altro!
— Hvad ä’ Altro? sade Pancks.
— Hum! det ä’ ett! slags allmänt
uttryck, svarade mrs Plornish.
— A’ det? sade Pancks. Kors, Altro
till er då, min gubbe. God afton. Altro!
Mr Baptist upprepade flera gånger detta
ord på sitt lifliga sätt, mr Pancks
gen-mälte det än en gång på sitt trögare sätt.
Ifrån denna tid blef det en vana hos
Pancks, spåmannen, att, då han om
aft-narne uttröttad återvände till sig, gå
igenom Blödande Hjertats gård, sakta stiga
uppför trapporna, titta in genom mr
Baptists dörr och, när han fann honom inne,
säga: “hallok, min gubbe! Altro!
Härpå svarade mr Baptist med
oräkneliga strålande nickningar och smålöjen:
‘’Altro, signore, altro, altro, altro!“ Efter
detta högst inskränkta samtal, gick mr
Pancks sin väg; men han såg lättare, han
såg förfriskad ut.
TJTJG ONDESJETTE KAPITLET.
Ing/ens sinnes for faUntitt;.
Om ej Arthur oåterkalleligt fattat det
visa beslutet att afhålla sig från att älska
Pet, så skulle han ha lefvat i ett tillstånd
af mycken oro, haft att genomkämpa svåra
strider med sitt eget hjerta. Och den
minsta af dessa skulle ej ha varit den
kamp, hvilken alltid skulle ha rasat
der-inom mellan böjelsen att ej tycka om mr
Henry Gowan, ja, att till och med hysa
bestämd motvilja för honom, och en
hviskning att denne tanke vore ovärdig. Ett
ädelt sinne år ej fallet för att hysa hat
för någon och är långsamt i att lemna
insteg åt en dylik känsla, om den ock
skulle vara opartisk; men när det
märker hur motvilja smyger sig in i hjertat
och stundom kan urskilja att ursprunget I
dertill cj är alldeles opartiskt, då sörjer jj
det deröfvcr.
Derförc skulle också tanken på mr
Henry Gowan ha förmörkat Clennams
sinne och mycket oftare inställt sig, än
den på mer angenäma personer och
föremål, om ej han varit klok nog att fatta
det omförmälta beslutet. Som det nu var,
tycktes mr Gowan ha blifvit
transporterad på mr Daniel Doyces sinne;
åtminstone föll det sig så, att den vanligen
kom på mr Doyces lott, i stället för på
Clennams, att nämna honom i de
vänskapliga samtal de hade med hvarandra.
Dylika egde ofta rum nu, ty de båda
kompanjonerna bebodde tillsammans en
del af ett rymligt hus, beläget på en af
de allvarsamma gammalmodiga
City-gatorna icke långt från Englands bank vid
London Wall.
Mr Doyce hade tillbragt dagen ute vid
Twickenham. Clennam hade ej gjort
sällskap. Mr Doyce hade just kommit hem.
Han stack in hufvudet genom dörren till
Clennams förmak för att säga god natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
