- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
226

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

just denna minut och kan tända eld på
sig oeh bränna ihjäl sig och det kan ingen
veta hvad som kan hända henne och jag
blir rent från mina sinnen, när jag
tänker på’et.

— Yänta, min bästa fru. Han hejdade
hennes otålighet med sin fina hvita hand.
Jag förmodar att affärstiden är förbi för
i dag?

— Ja, ja, ja, utropade Affery. För
längese’n.

— Låt mig då göra er ett billigt
förslag. Billighet är en del af min
karakter. Jag har just landstigit från
paketbåten, som ni kan se.

Han visade henne, att hans kappa var
ganska våt och att hans stöflor voro
ge-nomdrankte med vatten; hon hade förut
anmärkt, att hans hår var i oordning och
att han var mycket blek, som om han
kommit från en besvärlig resa; han var
också så genomkyld, att han hackade
tänderna.

— Jag har just landstigit från
paket-båten, min fru, och har blifvit uppehållen
af vädret; det fördömda vädret! I följd
deraf, min fru, återstår mig nu att göra
några angelägna affärer, som jag annars
skulle ha uppgjort på de riktiga
timmar-ne; det är angelägna affärer, ty det
handlar om pengar. Om ni nu vill skaffa mig
någon, som kan hjelpa mig dermed, så
vill jag öppna porten för er. Men om
ni har något emot mitt förslag, vill jag
— och med samma småleende gjorde han
en betydelsefull rörelse af att draga sig
tillbaka.

Mistress Affery, hjertligt glad öfver
den föreslagna traktaten gaf gerna sitt
samtycke dertill. Gentlemannen bad henne
bevisa honom den tjensten att hålla i hans
kappa, tog ett kort språng mot det smala
fönstret, hoppade upp på fönsterbrädet,
fasthöll’ sig vid tegelstenarne och inom
ett ögonblick hade han upplyftat
fönsterramen. *) Hans ögon sågo så
olycksbådande ut, då han satte benet in i rummet
och tittade på mistress Affery, att hon,

*) På de engelska fönstren begagnas ej
gång-jern. Den nedre delen deraf sbjutes upp
innanför den öfre,

genomilad af en hastig frossa tänkte, om
han skulle gå direkte upp för trappan
och mörda invaliden, hvad kunde hon
göra för alt hindra honom?

Lyckligtvis hade han inga sådana
af-sigter, ty nästa ögonblick visade han sig
vid porten.

— Nu, min bästa fru, sade han i det
han återtog sin kappa och kastade den
omkring sig, om ni nu vill vara så god
och — hvad f—n är det?

Det besynnerligaste ljud. Det var
be-stämdt nära, att dömma af den egna
dallring det meddelade luften och dock lät
det så doft, att det måste varit långt
borta. Det rasslade, skramlade, som om
något lätt, torrt ämne fallit ned.

— Hvad f—n är det?

— Jag vet inte hvad det ä’, men jag
har hört detsamma flera, flera gånger, sade
Affery, som fattat hans arm.

Han kunde knappt vara en särdeles
tapper man, tänkte till och med Affery
under sin häpnad och fruktan, ty hans
darrande läppar blefvo färglösa. Sedan
han lyssnat några minuter, tog han saken
lätt.

— Bah! Ingenting! Nyss, min bästa
fru, tror jag ni talte om någon klok
person. Vill ni vara så god och presentera
mig för det snillet? Han höll i porten,
som om han vore färdig att stänga ut
henne igen, om hon tvekade.

— Säg bara ingenting om porten och
mig då, hviskade Affery.

— Inte ett ord.

— Oeh rör er inte härifrån eller svara
inte, om hon ropar, under det jag
springer omkring hörnet.

— Min fru, jag står stilla som en
bildstod.

Affery hyste en sådan fruktan för, att
han skulle smyga sig uppför trappan i
samma ögonblick hon vände honom
ryggen, att, dä hon sprungit ur hans åsyn,
vände hon om till gårdsgrinden för att
titta på honom. Då hon såg honom stå
stilla på tröskeln, mer utanför än inuti
huset, liksom om han ej hyste någon
böjelse för mörkret och ingen lust att ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free