- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
229

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min herre, våra affärer handhafvas på ett
anspråkslöst, gammalmodigt, stadigt sätt.
men så langt vår firma förmår, skola vi
känna oss lyckliga att göra er hvarje tjenst.
som står i var makt. Jag märker utaf
detta datum, att vi ej kunnat erhålla
några underrättelser derom. Troligen kom
ni på samma gång som den fördröjda post,
hvilken medför dessa underrättelser.

— Att jag kom på samma gång som
den fördröjda posten, det har jag fatt
veta af på bekostnad af mitt hufvud och
min mage; svarade mr Blandois, i det
han strök sin höga krokiga näsa med sin
hvita hand; det afsky värda och odrägliga
vädret har marterat dem båda. Ni ser
mig nu i samma tillstånd, som när jag
för en halftimme sedan, landsteg från
paketbåten. Jag borde ha varit här för flera
timmar sedan och då hade jag ej behöft
göra någon ursäkt — tillåt mig att göra
denna ursäkt — för att jag presenterat
mig på en så opassande tid, för att jag
skrämde — nej, det var sannt, ni sade.
att jag ej skrämde; tillät mig åter göra
min ursäkt — den aktningsvärda frun.
mrs Clennam, hvilken som invalid sitter
deruppe i sitt rum.

Skrytet och en min af nedlåtande
myndighet gjorde så mycket, att mr
Flint-winch redan började anse denne person
för en fullkomlig gentleman. Han blef
dock ej derföre mera medgörlig, men strök
sig om hakan och frågade hvad han i
afton, då affärstimmen redan vore
förli-den, kunde ha den äran att göra för mr
Blandois?

— Pä min ära, återtog denne
gentleman, i det han ryckte på axlarne, som
ännu voro betäckta af kappan, jag måste
hyta om kläder, äta, dricka och ha mig
ett logis. Yar så god och säg mig, som
är helt och hållet fremmande här, hvart
jag skall vända mig; pengar bryr jag mig
allsinte om förrän i morgon. Ju närmare
desto bättre. Huset bredvid, om det
står till.

— För en gentleman med edra vanor
finns det ej något hotel här i
grannskapet — började mr Flintwinch langsamt,
men afbröts af mr Blandois.

— Hvad om mina vanor, min bäste
herre! sade han knäppande med fingrarne
En kosmopolit har inga vanor. Att jag,
på mitt enkla sätt, är en gentleman, vid
himmelen! det vill jag ej neka till, men
jag har inga omedgörliga, fördomsfulla
vanor. Ett snyggt rum, en varm rätt
mat till middagen, en butelj vin, som ej
är absolut förgift, är allt hvad jag i qväll
behöfver. Men jag vill ha det, utan att
göra mig besvär att gä en enda tum mer
än som är nödvändigt derföre.

— Det ä’, sade mr Flintwinch, mer
eftertänksam än vanligt, när han för ett
ögonblick mötte mr Blandois’ tindrande,
oroliga ögon, det ä’ ett kaffehus och
värdshus straxt bredvid här, hvilket jag, så
tillvida kan rekommendera; men det ä’
inte något gentilt ställe.

— Jag bryr mig ej om det gentila,
sade mr Blandois, hviftande med handen-.
Gör mig den äran att visa mig stället
och introducera mig der (om jag ej
besvärar er alltför mycket) och jag skall
bli er oändligt förbunden.

Mr Flintwinch] letade derpå reda på sin
hatt och lyste mr Blandois åter genom
salen. Dä han satte ljuset på en hylla,
der den gamla mörka panelningen nästan
såg ut som en ljussläckare för detsamma,
tänkte han på, att han borde kanske gå
upp för att tillsäga sjuklingen, att han ej
skulle vara frånvarande fem minuter.

— Yar så god, sade gästen vid detta
yttrande, och framlemna mitt visitkort.
Gör mig också den tjensten att tillägga,
att det skall bli mig ett nöje att
uppvakta mrs Clennam, att personligen
framföra min vördnad för henne och göra min
ursäkt för den oro, som jag kan ha
förorsakat i denna tysta vrå af verlden, om
det skulle vara henne lägligt att nåirra
minuter uthärda en fremlings närvaro,
sedan han ömsat sina våta kläder och
något styrkt sig med mat och dryck.

Jeremias utförde uppdraget och sade
vid sin återkomst:

— Hon skall med nöje se er, min
herre, men som hon vet, att hennes
sjukrum är föga att bjuda på, vill hon ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free