Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ruskade honom fram och tillbaka.
Haha! Ni har rätt. Så är det!
Hemligheter! För tusan! Och i somliga familjer
är sjelfva f—n med om hemligheterna,
mr Flintwinch!
Derefter klappade han mr Flintwinch
åtskilliga gånger på båda axlarne, som
om han på ett vänskapligt och lustigt
sätt velat raljera med honom öfver detta
skämt, kastade upp sina armar, slängde
hufvudet bakut. sammanknäppte händerna
under detsamma och utbröt i ett skallande
skratt. Det var förgäfves som mr
Flintwinch skrufvade på sig. Han skrattade ut
— Låna mig ljuset ett ögonblick, sade
han, då han slutat. Låt mig betrakta
denna märkvärdiga frus man. Ha! i det
han höll ljuset en armlängd ifrån sig. Det
här ansigtet har också ett uttryck af
bestämdhet, ehuru af annan karakter. Ser
ut som om han sade — hur var det —
Glöm icke — gör han inte det, mr
Flintwinch? Vid Himlen, min herre, det gör
han!
Då han återlemnade ljuset, blickade han
åter på honom, gick sedan helt
obesvä-radt ut med honom i salen och
förklarade, att det var ett gammalt förtjusande
hus, samt att han ej ville ha gått miste
om dess betraktande för hundra pund.
Under det mr Blandois tog sig dessa
besynnerliga friheter, hvarunder hela hans
sätt undergick en allmän förändring och
blef mycket gröfre och mer stojande, vida
häftigare och djerfvare än det förut varit,
bibehöll mr Flintwinchs ansigte, som ej
var tillgängligt för så många vexlingar,
sin orubbliga orörlighet. Kanske det nu
såg ut som han hängt en smula längre,
innan den vänskapliga
nedtagningsprocessen försiggått; i alla andra fall bibehöll
han till det yttre sitt jemna lugn. De
hade slutat sin besigtning med det lilla
rummet bredvid salen, och der stod han
nu betraktande mr Blandois.
— Jag är glad att ni är belåten, min
herre, var hans lugna anmärkning. Jag
väntade mig ej det. Ni tyckes riktigt
vara vid godt lynne.
— Vid förträffligt lynne, svarade
Blandois. På mitt hedersord. Jag har aldrig
känt mina lifsandar mer uppfriskade. Har
ni nånsin aningar, mr Flintwinch?
— Jag vet verkligen ej hvad ni menar
med detta uttryck, min herre, svarade
denne gentleman.
— Låt oss i detta fall antaga, mr
Flintwinch, obestämd försmak af ett
tillkommande nöje.
— Jag kan ej säga att jag för
närvarande erfar en dylik känsla, svarade
mr Flintwinch, med det fullkomligaste
allvar. Om jag skulle märka dess
annalkande, vill jag låta er veta det.
— Men jag har nu, sade Blandois, jag
har en aning i qväll, min son, att vi skola
bli goda vänner. Känner ni ej af någon
dylik ?
— N —nej, svarade mr Flintwinch, som
noggrannt gick till råds med sig sjelf.
Jag kan ej säga det.
— Jag har en stark aning att vi skola
bli intima vänner. — Har ni ännu inte
någon sådan känning?
— Ännu inte, sade mr Flintwinch.
Mr Blandois fattade honom åter i båda
axlarne och ruskade honom på samma
muntra sätt som förut, tog honom derpå
under armen samt bjöd honom att följa
sig och tömma en butelj vin. ty han vore
ändå en förträfflig gammal slug hund.
Utan ett ögonblicks tvekan antog mr
Flintwinch bjudningen och de gingo till
den resandes qvarter under det regnet,
som fortfarit alltsedan skymningen,
oafbru-tet smattrade på fönster, tak och
stenläggning. Åskan och blixtrandet hade
upphört, men regnet var våldsamt. Då
de ankommo till mr Blandois’ rum
begärde denne artige gentleman en butelj
portvin och sedan han farit illa med alla
de små vackra saker han kunde
öfver-komma, för att på det beqvämaste sätt
placera sin ömtåliga person, drog han sig
upp på soffan vid fönstret, under det mr
Flintwinch satte sig midt emot honom
och bordet stod emellan dem. Mr
Blandois föreslog begagnandet af de största
glasen i huset, hvartill mr Flintwinch
samtyckte. Då de voro fyllda, klingade
mr Blandois med stojande glädtighet med
brädden af sitt glas mot botten af mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
