Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömsesidiga ställning, s& att hennes upp- |
märksamma blick på honom ej skulle
störas om någon af dem rörde sig. Hennes
läppar tycktes upprepa “underbar lycka?“
Han upprepade det åter högt.
— Min bästa lilla Dorrit! Er far!
Isen på det bloka ansigtet smälte vid
dessa ord och små ljusglimtar och strålar
af uttryck upplyste detsamma. Men dessa
uttryck vittnade om smärta. Hon
andades hastigt men svagt. Hennes hjerta slog
häftigt. Han skulle ha slutit den lilla
varelsen närmare till sig, men hennes ögon
bönföllo om att ej bli rörd.
— Er far kan bli fri redan denna
vecka. Han vet det ej; vi måste gå
härifrån för att säga honom det. Er far
skall bli fri om några dagar. Ja, er far
skall bli fri om några timmar. Kom ihåg,
att vi måste gå härifrån för att säga
honom det.
Detta återkallade henne till besinning.
Hennes ögon tillslöto sig, men hon
öppnade dem åter.
— Detta är ej hela den stora lyckan.
Det är ej hela den underbara lyckan, min
bästa lilla Dorrit. Skall jag säga er mer?
Hennes läppar rörde sig för att uttala
u • «
ja.
— Er far skall ej bli tiggare, när han
blir fri. Han skall ej lida brist på något.
Skall jag säga er mer? Kom ihåg! Han
känner ingenting derom; vi måste gå
härifrån för att säga honom det.
Hon tycktes bönfalla om en liten stund.
Han uppehöll henne med sin arm och
efter en paus lutade han sig ned för att
lyssna.
— Bad ni mig fortfara?
— Ja.
— Han blir en rik man. Han är en
rik man. En stor penningsumma,
hvar-till han är arfvinge, ligger färdig att tagas
i besittning; hädanefter ären J alla
mycket rika. Du modigaste och bästa af alla
barn, jag tackar Himlen för att du
blif-vit belönad.
Då han kysste henne, lutade hon sitt
hufvud mot hans axel, upplyfte sin arm
till hans hals, utropade: “Fader! Fader!
Fader!» och svimmade af.
Flora återvände nu för att taga vård
om henne och sysslade omkring henne på
en soffa, under det hon uppblandade sina
välvilliga tjenster med osammanhängande,
afbrutna meningar på ett så inveckladt
sätt, att, om hon öfvertalade Marshalsea
att taga ett skedblad aktier, som ingen
gjort anspråk på, emedan det skulle vara
ganska nyttigt ; eller gratulerade lilla
Dorrits fader öfver att ha kommit i
besittning af hundra tusen luktvattenflaskor;
eller förklarade, att hon slagit sjuttiofem
tusen droppar lavendel-vatten på femtio
tusen skålpund toppsocker och nu bad
lilla Dorrit taga detta milda
hjertstyrkan-de medel; eller baddade Doyce Clennams
pannor med ättika eller gaf salig mr F.
mer luft, skulle ingen samvetsgrann
men-niska velat taga på sitt ansvar att afgöra.
Härtill kom, att en biflod af förvirring
strömmade ut från en närgränsande
sängkammare, i hvilken, att dömma efter
ljudet af hennes röst, mr F—s tant tycktes
befinna sig i en horizontel ställning, i
af-vaktan på sin frukost; i denna sin
jungfrubur utstötte den obevekliga damen korta
stickord, när hon kunde lyckas att göra
sig hörd, såsom: “tro inte att det ä’ hans
verk!“ och “han behöfver inte göra sig
någon heder af det!« och, *jag gissar,
att det kommer att dröja länge nog,
innan han ger med sig några af sina egna
pengar!“ allt ämnadt att nedsätta
Clennams förtjenst i den gjorda upptäckten
och att gifva luft åt de oförsonliga
känslor, hvarmed mr F—s tant betraktade
honom.
Men lilla Dorrits oro att komma till
sin far för att till honom framföra dessa
glädjefulla nyheter, för att ej ett
ögonblick längre lemna honom i fängelset
okunnig om den lycka, som väntade honom,
gjorde mer för hennes hastiga
återställande, än all skicklighet och alla omsorger
i verlden.
— Kom med mig till min älskade far!
Ack, kom och omtala det för min älskade
far! voro de första ord hon yttrade.
Hennes fader, hennes fader. Hon
talade ej om någon annan, tänkte ej på
någon annan. Då hon knäböjde och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
