Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varsamme herrn åter fastade sina ögon
derpå. Hon undrade hvad han tänkte
på, då han betraktade henne och Maggy.
Hon tänkte på hvilken god fader han
skulle vara. Huru, med en sådan blick,
han skulle råda och älska sin dotter.
— Hvad jag ämnade berätta er, min
herre, sade lilla Dorrit, var att min bror
är fri.
Arthur var glad att höra det och
hoppades att det skulle gå bra för honom.
— Och hvad jag mer ville säga er,
min herre, sade lilla Dorrit, under det
både hennes lilla gestalt och hennes röst
darrade, var att jag ej får veta hvilken
den ädelmodige är som friköpt honom —
får aldrig fråga derom, aldrig veta det,
aldrig tacka den herrn af hela mitt
er-känsamma hjerta!
Troligen behöfde han inga tacksägelser,
sade Clennam. Sannolikt var han sjelf
glad öfver (och det med rätta), att han
hade medel och tillfälle att göra henne
denna lilla tjenst, hon, som så väl
fortjente en större.
— Och hvad jag ville säga, min herre,
sade lilla Dorrit, som darrade mer och
mer, var, att om jag kände honom och
jag finge, så skulle jag försäkra honom,
att han aldrig, aldrig kan tänka hur djupt
jag känner hans godhet eller hur min
gode far skulle känna den. Och hvad
jag ville säga, min herre, var, att om jag
kände honom och jag finge — men jag
känner honom ej och jag får ej — jag
vet det! — så ville jag försäkra honom,
att jag aldrig skall gå till hvila, utan att
be Himlen välsigna och belönä honom.
Och om jag kände honom och jag finge,
så ville jag falla ned på mina knän, taga
hans hand och kyssa den och be honom
låta mig hålla den ett ögonblick — ack,
endast ett enda ögonblick — för att fukta
den med mina tacksamma tårar, ty jag
har inga andra tacksägelser att gifva
honom.
Lilla Dorrit hade fört hans hand till
sina läppar och ville ha knäböjt för
honom, men han hindrade henne mildt och
satte henne sakta i stolen. Hennes ögon,
tonen i hennes röst, hade tackat honom
bättre än hon trodde. Hans röst var ej
alldeles så lugn som vanligt, då han sade:
— Så der ja, lilla Dorrit, så, så, så!
Yi vilja föreställa oss, att ni känner den
personen, att ni fick göra allt det der
och att det redan vore gjordt. Och säg
nu mig, som är en helt annan person —
som icke är annat än den vän, hvilken
bedt er hysa förtroende till honom —
’ hvarföre är ni ute vid midnattstiden, hvad
för er så sent ut på gatorna, så långt
från er, mitt klena, ömtåliga — »barn»
sväfvade åter på hans läppar — min lilla
Dorrit?
— Maggy och jag ha i afton varit på
den theater, der min syster är, svarade
hon, kufvande sin rörelse med en stilla
ansträngning, som redan länge varit henne
en vana.
— Ack, är de inte ett ’immelskt ställe,
afbröt henne hastigt Maggy, som tycktes
ega förmåga att somna och vakna, när
hon behagade. Nästan lika präktigt som
på ’spitalet. Fast de inte har någon
kyckling der.
Hon ruskade litet på sig och somnade
åter.
— Yi gingo dit, sade lilla Dorrit,
under det hon blickade på sin skyddsling,
emsdan jag gerna sjelf vill försäkra mig
om alt det går bra för min syster, ville
se henne der med mina egna ögon då
hvarken hon eller min onkel veta något
derom. Det är verkligen mycket sällan
som jag kan göra det, ty, då jag ej är
borta och arbetar, är jag hemma hos min
far, och äfven när jag är borta, skyndar
jag hem till honom. Men i qväll
före-gaf jag en bortbjudning.
Då hon blygt tvekande afgaf denna
bekännelse, upplyfte hon sina ögon till
lians ansigte och läste dess uttryck så
tydligt, att hon svarade derpå.
— Ack nej, visst inte, jag har aldrig
varit bortbjuden i mitt lif.
Hans uppmärksamma blick tystade
henne ett ögonblick och sedan sade hon:
— Jag hoppas att det ej är något ondt
deri. Jag kunde aldrig ha gjort någon
nytta, om jag ej stundom begagnat mig
af förevändningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
