- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
120

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ty jag har händelsevis — märk
händelsevis! — fått reda derpå.

— Hvar hon än må bo, sade mrs
Clen-nam med sträf, omusikalisk röst och
uttalande hvarje ord så tydligt som om hon
uppläst dem från särskilta metallbitar,
hvilka hon upplockat en i sender, hon har
hållit det hemligt och hon må alltid
behålla sin hemlighet för mig.

— När allt kommer omkring, så vill
ni kanske hellre inte ha reda derpå? sade
Jeremias, med en vridning som om
orden varit lika sneda som han sjelf.

— Flintwinch, sade hans matmor och
kompanjon, upplågande med en oväntad
häftighet, som kom Affery att spritta till,
hvarför retar ni mig? Se er omkring i
detta rum. Om det är någon ersättning
för min långvariga instängning inom dessa
trånga gränsor — icke för att jag
beklagar mig öfver mina lidanden; ni vet att
jag aldrig, beklagar mig deröfver ■— om,
säger jag, det är någon ersättning för
min långvariga ansträngning i detta rum,
att på samma gång jag är utestängd från
alla angenäma förändringar, jag också är
utestängd från kännedomen om saker,
livarom jag kanske hellst är okunnig,
borde ej ni vara den siste att missunna mig
denna lindring?

— Jag missunnar er den ej, genmälte
J eremias.

— Säg då ingenting mer derom. Säg
ingenting mer. Låt lilla Dorrit behålla
sin hemlighet för mig och behåll ni den
också. Låt henne komma och gå
obemärkt och ostörd af frågor. Låt mig lida,
men lemna mig också den lindring, som
tillkommer min belägenhet. Ar den så stor,
att ni måste plåga mig som en ond ande.

— Jag gjorde er en fråga. Det är allt.

— Jag har besvarat den. Så, säg
in-ting mer. Säg ingenting mer.

Nu hördes ljudet af rullstolen på
golf-vet och Afferys klocka ringde häftigt.

I detta ögonblick var Affery mer rädd
för sin man än för de hemlighetsfulla
ljuden i köket; hon kröp derföre bort så
tyst och hastigt hon kunde, steg utför
kökstrappan nästan lika fort som hon
stigit uppför den, återtog sin plats framför

elden, uppfäste sin klädning, samt kastade
slutligen sitt förkläde öfver hufvudet.
Klockan ringde än en gång, ocli sedan en
gång till, samt fortfor att ringa, men i
trots af denna enträgna kallelse, satt
Affery ännu med förklädet öfver hufvudet,
för att återhemta andan.

Slutligen kom mr Flintwinch sjelf
vankande utför trappan in i salen,
mumlande och ropande: »Affery, qvinna!» hela
vägen. Men som Affery ändå satt stilla
bakom sitt förkläde, stultade han utför
kökstrappan med ljuset i hand, smög sig
nära inpå henne, afryckte förklädet och
väckte henne.

—- Ali, Jeremias, utropade Affery, i
det hon vaknade. Hvad du skrämde mig!

— Hvad har du gjort, qvinna?
frågade Jeremias. Hon har ringt på dig femti
gånger.

— Ah, Jeremias, sade mistress Affery,
jag har drömt!

Mr Flintwinch, som iliågkom det prof
hon en gång förut visat af denna talang,
närmade ljuset till hennes hufvud som
han varit sinnad att tända eld derpå för
att sålunda illuminera köket.

— Vet du inte att det är hennes
té-timme? frågade han med ett elakt grin,
under det han sparkade till en af
fotterna af den stol, hvarpå mistress Affery satt.

— Jeremias? Té-timme? Jag vet ej
hvad som går åt mig? Men jag blef så
uppskrämd, Jeremias, innan jag —
började drömma, att det måste vara det.

— Prat! Sömntuta! sade mr Flintwinch,
hvad talar du om?

— Ett sådant besynnerligt buller,
Jeremias, och sådan besynnerlig rörelse. Här
i köket — just här:

Jeremias höll upp ljuset och såg på
det nedsvärtade taket, höll ned ljuset och
betraktade det fuktiga stengolfvet, vände
sig omkring med ljuset och blickade på
de nedfläckade, nedstänkta väggarne.

— Råttor, kattor, vattenledningar, sade
Jeremias.

Mistress Affery skakade nekande på
hufvudet.

— Nej, Jeremias, jag har märkt det
förut. Jag har märkt det der uppe och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free