Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till honom. Med högra armen höll han
henne omfamnad, och alltemellan hördes
hennes låga röst bönfallande hesvärja
honom att gå derifrån.
— Född här, — sade han. utgjutande
tårar, uppfostrad här. Min dotter, mitt
herrskap. Barn af en olycklig far, men
— ha — en gentleman ändå. Fattig,
det är sannt, men — hum — stolt —
— stolt ännu i fattigdomen. Det har
blif-vit — hum — ett icke sällsynt bruk bland
mina personliga — hum — beundrare —
blott bland mina personliga benndrare —
att söka bevisa sin uppfattning af min
halft officiella ställning härstädes, genom
att erbjuda — hum — små frivilliga
tributer, som vanligen antaga form af —
ha — bidrag — pékuniära bidrag. Må
herrskapet tro min försäkran, att jag icke
anser mig —- ha — komprometterad
genom antagandet af dessa — hum — fri
villiga uttryck af erkänsla för mina —
ha — ödmjuka bemödanden att — hum
— införa en bättre anda härstädes — en
bättre anda, mitt herrskap; — nej, icke
komprometterad — ha Icke en tiggare
— nej! jag föraktar det namnet!
Der-jemte, må det vara långt ifrån mig a!t
— hum — såra mina grannlaga vänners
finkänslighet genom att anse mig för god
att erkänna, det dessa tributer äro —
hum — högeligen välkomna — tvärtom,
de äro mycket välkomna. I mitt barns
namn, om icke i mitt eget, gör jag detta
erkännande på det mest otvetydiga vis —
i det jag vågar yttra det hopp att — ha
-— min personliga värdighet icke skall
lida deraf. Mina herrar och damer, Gud
välsigne eder alla!
Den utomordentliga förödmjukelse som
rörde sig under mrs Merdles hvita hatt,
hade bevekt större delen af gästerna att
aflägsna sig och begifva sig till de andra
rummen. De få som dröjt efter de
andra förfogade sig nu derifrån, och lilla
Dorrit och hennes far sågo sig lemnade
ensamma med tjenstfolket. Dorrit förnyade
sina böner — han skulle komma med
henne nu, skulle han ej ? hennes käraste, mest
älskade på jorden, han skulle komma med
henne nu!
På alla hennes brinnande böner
svarade han, att han omöjligt kunde komma
upp för den branta och trånga trappan
utan Bob — hvar var då Bob — kunde
ingen gå efter Bob?
Under förevändning att se efter Bob
fick hon honom ut ur salen, — på vägen
mötande strömmen af de högtidsklädda,
lifliga gästerna som skyndade in till
aftonens balnöje — fick honom upp i en
hyrvagn som just blifvit ledig och förde
honom hem.
Hans skumma syn förblandade de
breda trapporna i hans romerska palats med
den smala, smutsiga trappgången i hans
London-fängelse, och han ville ej tillåta
någon att röra honom, utom lilla Dorrit
och hans bror. De fingo honom utan
hjelp upp till hans rum och i hans säng.
Och från denna stund ntströk hans arma
förlamade själ, endast ihågkommande det
ställe der den brutit sina vingar, ur sitt
register den dröm genom hvilken han
sedan dess famlat, och ville ej veta af eller
minnas annat än Marshalsea. När han
hörde steg på gatan, tog han dem för de
gamla välbekanta, trötta fjäten på
fång-gårdarne. Då tiden att stänga fängelset
var inne, trodde han alla fremlingar för
natten voro uteslutna. När tiden att åter
öppna det kom, blef han så otålig att få
se Bob, att de blefvo tvungna hitta på
en historia om hurnledes Bob — då död
för många år sen, stackars hederlige
fångvaktare — hade förkylt sig, men skulle
bli bra igen i morgon eller öfvermorgon,
eller aldra senast dagen derpå.
Han blef så ytterligt svag att han icke
kunde lyfta sin hand Men ännu
beskyddade han efter gammal vana sin bror;
och väl femti gånger om dagen, då han
såg honom stå vid sin säng, sade han
med en viss sjelfförnöje:
— Kära bror Fredrik, sätt dig. Du
är så svag och orkar icke stå.
De försökte med mrs General, men han
kände ej det ringaste igen henne. En
skymflig misstanke hade fattat rot i hans
hjerta, att hon ville uttränga mrs
Bang-ham och var fallen för fylleri. Han
förebrådde henne detta i föga skonsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
