Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vill återgifva er hvad jag
be-röfvat er. Förlåt mig. Kan ni förlåta
mig?
— Ja, Gud vet att jag gör det! Kyss
ej min klädning, knäböj ej för mig; dertill
är ni för gammal; jag förlåter er så gerna
ändå.
— Jag har än mer att begära.
— Icke i denna ställning, sade Liten
Dorrit. Det är onaturligt att se ert gråa
hufvud böja sig för mig- Ack, stig upp.
Låt mig hjelpa er. Derefter upplyfte hon
henne och stod, nästan rysande för henne,
men likväl allvarligt betraktande henne.
— Den bön jag hemställer till ert
barm-hertiga och ädla hjerta är, att ni ej
underrättar Arthur om detta, förr än efter
min död. Om ni tror, sedan ni tänkt
häröfver, att det skulle lända honom till
nytta eller fördel att veta det, medan jag
ännu lefver. så berätta honom det. Men.
ni kan ej tro det; och i ett sådant fall,
lofvar ni att bevara hemligheten till min
död?
— Jag är så sorgsen, och det jag läst
har så förvirradt mina tankar, svarade
Liten Dorrit, att jag knappast kan gifva
er ett bestämdt svar. Om jag är fullt
öfvertygad om att det ej skulle göra mr
Clennam något godt att veta det —
— Jag vet att ni är förlofvad med
honom och skall först tänka på hans
fördel. Det är rättvist. Men om ni, efter
nogare öfvervägande, finner att ni kan
skona mig, utan att göra orätt mot honom,
den lilla tid jag ännu är qvar på jorden,
vill ni då göra det?
— Ja.
— Gud välsigne er!
Hon stod i skuggan och syntes som
en beslöjad bild för Liten Dorrit, vid
fönstret; men hennes röst, då hon sade
dessa tre tacksamma ord, var på en gång
innerlig och bruten. Bruten af en rörelse,
lika ovanlig för hennes stelnade ögon, som
verksamhet för hennes stelnade lemmar.
— Ni undrar väl öfver, sade hon med
stadigare röst, att jag heldre vill bli känd
af er, som jag förorättat, än af sonen
till den qvinna, som bröt mot mig. — Ty
hon felade verkligen mot mig! Hon icke
blott begick en stor synd emot Herran,
utan hon förolämpade äfven mig. Hvad
Arthurs far var för mig, det gjorde hon
honom. Från vårt giftermål var jag hans
förskräckelse, och det var hennes verk.
Jag var ett plågoris för dem båda, och
det härrörde från henne. Ni älskar Arthur
(jag ser rodnaden pä ert ansigte; måtte
den vara gryningen till lyckligare dagar
för er båda!) och ni har redan tänkt att
han är lika barmhertig och god som ni,
och hvarföre jag ej förtror mig till honom,
så gerna som till er. Har ni ej tänkt så?
— Ingen tanke, svarade Liten Dorrit,
kan vara främmande för mitt hjerta, som
härrör från vissheten att man alltid kan
förlita sig på mr Clennams godhet och
ädelmod.
— Derpå tviflar jag ej. Och likväl är
Arthur den enda person, i hela verlden,
för hvilken jag vill dölja detta, så länge
jag lefver. Under hans första barndom
höll jag min straffande och nedtryckande
hand öfver honom. Jag var sträng emot
honom, ty jag visste att barnen skola
straffas för föräldrarnes missgerningar och
att ett vanärans märke satt på honom
vid hans födelse. Jag har setat emellan
honom och hans far och sett dennes
svaghet för honom och längtan att befria
honom; men jag betvingade det, på det
barnet måtte växa upp i tvång och betryck.
Jag har sett honom, med modrens
anletsdrag, se upp på mig, i förskräckelse, från
sin bok och försökt att beveka mig, med
modrens åtbörder, som blott gjorde mig
än hårdare.
Liten Dorrits rysning hejdade henne
ett ögonblick, men snart fortfor hon med
sin dystra stämma:
— Det var för hans bästa. Ej för att
hämnas förolämpningen. Hvad var den
och hvad var jag, emot Himlens
förbannelse! Jag har sett honom växa upp; ej
till serdeles fromhet, men han blef likväl
rättvis och upprigtig och lydig mot mig.
Han älskade mig aldrig, såsom jag engång
hoppades; men han vördade mig alltid och
uppfyllde sina pligter mot mig. Det gör
han än i denna stund. Med en tomhet
i sitt hjerta, som han aldrig vetat hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>