Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Om de ville, kunde de vänta i det
rum, som Marshalsea upplåtit för henne,
i andra våningen. Mr Meagles antog
tillbudet, ty han fruktade att det skulle skada
Arthur, om han begaf sig till honom,
oförberedd på hans ankomst; och de infördes
i det dystra rummet, samt sågo genom
fönstergallren ned i fängelset.
Det mörka, trånga fängelset upprörde
mrs Meagles så, att hon brast i tårar,
och mr Meagles började flämta efter luft.
Han gick, pustande, fram och tillbaka i
rummet och slående sig i ansigtet med
näsduken, hvarigenom han blef än
varmare, då han plötsligt närmade sig mot
den uppgående dörren.
— Eh? Herre Gud! sade han, detta
är icke miss Dorrit! Nå, mor, se!
Tat-tycoram!
— Och ingen annan. Och hennes
händer omfattade ett jernskrin, en aln i
fyrkant. Affery hade i sin första dröm sett
Double lemna huset vid midnattstimman,
med ett dylikt skrin under armen. Detta
satte Tattycoram ned vid sin fordna
herres fotter; och hon föll på knä
derbred-vid och ropade hälft i glädje, halft i
för-tviflan, halft skrattande, halft gråtande:
— Förlåt, käre herre, tag mig åter,
kära fru, här är det!
— Tatty! utropade mr Meagles.
— Det som ni önskade få! sade hon.
Här är det! Jag var innestängd i det
nästa rummet, att jag ej måtte se er. Jag
hörde er fråga efter det, jag hörde henne
säga att hon ej fått det; men jag var der
då han lemnade det och jag tog det om
aftonen och förde bort det. Se här är det!
— Huru, min flicka, ropade mr
Meagles mera flämtande än förut, huru kom
du hit?
— Jag kom med samma fartyg som ni.
Men jag gömde mig för er. Då ni, vid
ångbåtsbryggan tog en vagn, byrde jag
äfven en och följde er hit. Hon skulle
aldrig lemnat det ifrän sig, sedan hon
hört er säga att det behöfdes; hon skulle
heldre hafva kastat det i hafvet, eller
brännt det. Men här är det!
Med hvilken förtjusning uttalade hon
ej dessa ord: Här är det!
— Hon ville aldrig taga emot det, det
får jag säga till hennes rättfärdigande;
men han lemnade det ändå och jag vet
att, efter att hafva hört edra ord och
förnekat någon kunskap om det, så skulle
hon aldrig lemnat det. Men här är det!
kära herre, kära matmor, tag mig till er
igen och återgif mig det kära gamla
namnet! Låt detta tala till min fördel. Se,
här är det!
Far och mor Meagles fortjente aldrig
bättre sina namn, än då de åter togo det
hallstarriga hittebarnet i sitt hus.
— Ah! Jag har varit så sorgsen,
ropade Tattycoram gråtade, alltid så
olycklig och så ångerfull! Jag var rätt för
henne, allt ifiån första gången jag såg
henne. Jag visste att hon fatt magt
öf-ver mig, genom att så väl förstå det onda
som fanns i mig. Jag var liksom galen
ibland och det begagnade hon sig af. Jag
tänkte då att menniskorna voro alla emot
mig, allt ifrån min födelse; och ju
vänligare de voro, desto större fel såg jag
hos dem. Jag inbillade mig att de
triumferade öfver mig och att de ville det jag
skulle afundas dem, då jag vet — jag
visste det till och med då, om jag blott
velat tänka derpå — att de aldrig hade
en dylik tanke! Och min unga vackra
matmor, som ej var så lycklig som hon
bort hafva varit och jag, som gick ifrån
henne! Ack, hvad hon måste anse mig
otacksam och usel! Men ni skall säga ett
godt ord för mig hos henne och be henne
vara lika försonlig och förlåtande som ni
båda äro! Ty jag är ej så elak som jag
var, försäkrade Tattycoram, jag är svår
nog, men, verkligen ej så elak som jag
varit. Jag har ju sett miss Wade hela
tiden, och jag tyckte att se min egen bild
— som ledde allt godt till ondt. Jag
har sett henne hela denna tid, ej hafva
nöje af något annat än att göra mig lika
usel, misstänksam och elak som hon sjelf
är. Inte behöfdes det mycket för att få
mig sådan, ropade Tatty, under ett nytt
utbrott af bedröfvelse, ty jag var så svår
som någon kunde vara Jag ville blott
säga att jag hoppas, efter hvad jag
genomgått, att aldrig bli så elak igen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
