Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluttningen af Mount Harriet, och lämnades ganska
mycket åt mig själf. Det är ett dystert, osundt
ställe, och hela trakten utanför våra små
uppodlingar var uppfylld af vilda, kannibaliska
infödingar, som alltid voro färdiga att blåsa en
förgiftad pil på oss, så ofta de kunde komma åt.
Där skulle gräfvas och dikas och planteras yam [1]
och göras ett dussin andra saker, så att hela
dagen voro vi jämt sysselsatta, fastän vi på
kvällen hade en smula tid för oss själfva. Bland
annat lärde jag att blanda till medikament åt
fältläkaren och plockade upp några smulor af
hans medicinska kunskaper. Hela tiden lurade
jag på ett tillfälle att rymma; men det är hundratals
mil till något annat land och blåser nästan
aldrig i de farvattnen, så att det var en
förtvifladt kinkig affär att komma därifrån.
»Fältläkaren, doktor Somerton, var en glad
och munter ung herre, och de andra officerarne
brukade samlas hos honom om kvällarne och
spela kort. Fältskärsstugan, där jag brukade
blanda till mina medikament, låg bredvid hans
hvardagsrum, med ett litet fönster i dörren mellan
rummen. Ofta, när jag tyckte det var tråkigt,
brukade jag blåsa ut lampan och ställa mig
vid fönstret, så att jag kunde höra dem prata
och se dem spela. Jag tycker själf om att få
mig ett parti kort, och det var nästan lika roligt
att se på dem som att själf vara med. Där var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
