Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 RIO DE JANEIRO. [kap. ii.
kärleken; hos en stackars negrmna ar det en blott djurisk hals-
starrighet Vi fortsatte vår ridt i några timmar. Under den
sista milen var vägen svår och gick genom en öde vildmark af
moras och träsk. Utsigten var vid månens dunkla sken ytterst
ödslig Några eldflugor sväfvade förbi oss oeh den ensliga snäppan
utstötte, då5 hon flög upp, sitt klagande skri. Hafvets aflägsna
och dofva brus afbröt knappast nattens tystnad.
Den 9 april — Vi lemnade vårt eländiga nattqvarter före
soluppgången. Vägen gick öfver en smal sandslätt, som låg mellan
hafvet och de inre saltkrikorna. Mängden af vackra, fiskfångande
fåglar, såsom hägrar och tranor, och de saftiga växterna, som
antogo de mest fantastiska gestalter, gåfvo landskapet ett intresse,
som det eljest icke skulle hafva egt. De få och mariga träden
voro fulla med snyltväxter, bland hvilka några orkiders skönhet
oeh utsökta vällukt voro det beundransvärdaste. Efter solens upp-
gång blef dagen ofantligt het och återspeglingen af solljuset
och hettan från den hvita sanden var mycket besvärande. Vi
åto middag i Mandetiba. Termometern visade nära 29° i skug-
gan. Den vackra utsigten af de aflägsna, skogbeklädda bergen,
som återspeglades i en vidsträckt laguns fullkomligt lugna vatten,
riktigt vederqvickte osa. Då ”vendan” här var mycket god och
jag har den angenäma, ehuru sällsynta hågkomsten af en förträfflig
middag, vill jag vara tacksam och med detsamma beskrifva den
såsom en typ för sitt slag. Dessa hus äro ofta stora och bygda
af grofva, upprättstående pålar, med mellanflätade grenar och sedan
beslagna med murbruk. De hafva sällan golf och aldrig glas i
fönsterna, men äro vanligen temligen väl täckta. Ofverallt är
framsidan öppen, bildande ett slags veranda, der bord och bänkar
finnas uppstälda. Sofruinmen stöta intill på hvardera sidan och
här kan den resande sofva så beqvämt som det är möjligt på en
träbritsch belagd med en tunn halmmatta. ”Vendan” står på en
stallgård, der hästarne fodras. Det första vi vid framkomsten
brukade göra, var att sadla af hästarne och gifva dem deras majs
och derefter att med en djup bugning bedja ”senhör” vara af
den godheten gifva oss något att äta, ”Hvad I behagen, mine
herrar” var hans vanliga svar. De första gångerna tackade
jag fåvitskt nog försynen, som hade fört oss till en sådan heders-
man, men då samtalet fortsattes, blef förhållandet vanligen be-
dröfligt. ”Var så god och låt oss få någon fisk”. — ”Ack nej,
herre!”—”Nå soppa då?” — ”Nej, herre”. — ”Ån bröd då?” — ”Ack
nej, herre!” — ”Något torkadt kött då?” — ”Ack nej, herre”. —
Om vi hade god tur kunde vi efter ett par timmars väntan få
höns, ris och farinha. Det hände ej sällan att vi voro tvungna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
