Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 CHILOE OCH CONCEPCION.––-STARK JORDBÅFNING. [kap. xiv.
tyckes mig obetydligt skilja sig från de andra stammames, som
jag förut hade sett. Uttrycket var vanligen allvarsamt, ja till och
med strängt och egde mycken uttrycksfullhet, hvilket kunde tagas
antingen för ärlig rättframhet eller stolt beslutsamhet. Det långa
svarta håret, de allvarliga och fårade anletsdragen och den mörka
hyn, erinrade mig om gamla porträtter af Jakob den förste. Under
vägen sågo vi intet af den ödmjuka höflighet, som var rådande
på Chiloe. Några sade sitt ”mari-mari” (god morgon) med bered-
villighet, men de flesta tycktes ieke vara benägna att göra någon
helsning. Detta oberoende sätt är sannolikt en följd af deras långa
krig och de många segrar, som de allena bland alla amerikanska
stammar hafva vunnit öfver spanjorerna.
Jag tillbragte aftonen mycket angenämt i samtal med presten.
Han var ytterst vänlig och gästfri och då han kom från Sant Jago,
hade han kunnat omgifva sig med några beqvämligheter. Emedan
han var en person, som åtnjutit någon uppfostran, beklagade han
sig bittert öfver den fullkomliga bristen på umgänge. Utan något
synnerligt religiöst nit, utan någon sysselsättning, något sträfvande,
huru alldeles förspildt måste icke denna mans lif bli! Följande
dagen råkade vi på vår återfärd sju indianer med ett mycket vildt
utseende, af hvilka några voro kaziker, som just nu af chilenska
styrelsen hade erhållit sin årliga lilla sold, derföre att de länge
förblifvit trogna. De voro ståtliga karlar och redo i rad efter hvaran-
dra med ytterst dystra anleten. En gammal kazik, som red i spetsen
för dem, hade förmodligen varit i högre grad drucken än de öf-
riga, fy han tycktes vara både ytterst allvarsam och högst miss-
lynt. Kort förut slöto sig till oss två indianer, hvilka reste från
en aflägsen missionsplats till Valdivia med anledning af en rätte-
gång. Den ene var en godlynt gubbe, men till följe af sitt skägg-
lösa, skrynkiga ansigte såg han mera ut som en gammal qvinna,
än som en karl. Jag gaf dem begge ofta cigarrer och ehuru de
gerna emottogo dem och som jag tror voro tacksamma, var det
med knapp nöd, att de ville nedlåta sig att tacka för dem. En
chilotare skulle hafva aftagit sin hatt och sagt sitt ”Dios le page”
(Gud löne er det). Besan var mycket. besvärlig både till följe af
vägarnes dåliga beskaffenhet och mängden af stora kullfallna träd,
hvilka det var nödvändigt att antingen hoppa öfver eller undvika
genom långa omvägar. Vi tillbragte natten på vägen och följande
morgon framkommo vi till Valdivia, hvarifrån jag hegaf mig om bord.
Några dagar derefter rodde jag öfver viken med några offi-
cerare och landade vid ett fäste kalladt Niebla. Bygnaderna voro
i ett mycket förfallet skick och kanonlavetterna alldeles murkna.
Mr. Wickham anmärkte till befälhafvande officeren, att de säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
