Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 NOERA CHILE OCH PERU. [KAP. XVI.
Jag kan icke säga att jag tyckte om det lilla jag såg af Peru,
men om sommaren påstås det att luftstrecket skall vara mycket
behagligare. Under alla årstider lida både infödingar och främ-
lingar af svåra frossor. Denna sjukdom är vanlig utåt hela kusten
af Peru, men är okänd i det inre. Sjukdomsanfall, som härröra
från miasmer, synas alltid gåtlika. Så svårt är det, att af ett lands
utseende döma huruvida det är helsosamt eller icke, att om en
person hade fått i uppdrag att inom tropikerna välja en ort, som
tycktes vara gynsam för helsan, så skulle han högst sannolikt hafva
nämnt denna kust. Slätten utomkring Callaos omgifningar är spar-
samt betäckt med groft gräs och på somliga ställen finnas nagra
få stillastående, men mycket små vattenpölar. Miasman uppkom-
mer sannolikt från dessa; ty staden Arica hade en liknande belägen-
het och dess helsotillstånd förbättrades mycket genom uttorkandet
af några små vattenpölar. Miasma alstras icke alltid af en yppig
växtlighet i ett hett klimat; ty många delar af Brasilien, äfven
der det finnes träsk och en frodig växtlighet, äro mycket helso-
sammare än denna ödsliga kust. De tätaste skogar i ett tempe-
reradt klimat, såsom vid Chiloe, tyckas icke på minsta vis inverka
menligt på luftens helsosamma beskaffenhet.
Ön St. Jago vid Cap Verdsöarne erbjuder ett annat mycket
märkvärdigt exempel på ett land, hvilket man skulle hafva väntat
sig vara högst helsosamt, men som i hög grad är motsatsen. Jag
har nämnt att de nakna och öppna slätterna några få veckor efter
regntiden gifva näring åt en svag växtlighet, som genast bort-
vissnar och förtorkas. Vid denna tid tyckes luften blifva rent af
giftig; ty både infödingar och främlingar angripas då af elakar-
tade febrar. Deremot äro Gralapagos-öarne i Stilla hafvet, med en
likartad jordmån och periodiskt utsatta för samma slags förändring
i växtligheten, fullkomligt helsosamma. Humboldt har anmärkt, att
”i varma bältet äro de minsta träsk farligast, då de, som i Santa
Cruz och Carthagena, omgifvas af en torr och sandig mark, hvilken
höjer den kringvarande luftens värmegrad”. På Perus kust är
luftvärmen likväl ingalunda öfverdrifvet hög, och kanske äro till
följe deraf frossfebrarne icke af den mest elakartade beskaffenhet.
I alla ohelsosamma trakter löper man största faran genom att sofva
i land. Beror detta på kroppens tillstånd under sömnen eller på
en större ymnighet af miasma på sådana tider? Det tyckes vara
säkert att de, som stanna om bord på ett fartyg, ehuru det ligger
för ankar endast på obetydligt afstånd från kusten, vanligen lida
mindre, än de som äro i land. Å andra sidan har jag hört ett
märkligt förhållande, då en feber utbröt bland besättningen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
