- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
18

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Robinson ute på långresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På Guineakusten stego de i land, och
Robinson bytte där bort alla sina kramvaror samt fick
i stället guldsand, elfenben och strutsfjädrar.
Glädjen häröfver och det myckna nya, han såg, gjorde,
att han allt mera sällan tänkte på hemmet och
på föräldrarna.

Med god fart fördes skeppet af vinden och
hafsströmmen mot nya världen. Men en dag vid
middagstiden blef det med ens stiltje, och efter
en stund kom en färfärlig hvirfvelstorm. Tunga
svarta molnmassor hängde öfver himlen, och
skyhöga reste sig de skummande vågorna.

I sex dagar och sex nätter rasade denna
fruktansvärda storm, och som ett hjälplöst flarn drefs
skeppet hit och dit. Slutligen visste ingen, hvar
de voro. Men just i gryningen på den sjunde
dagen ropade utkiken: land! Glädjen vardt stor,
och alla ansågo sig hafva lyckligt sluppit undan
faran.

Jublet förvandlades dock snart i
förskräckelse. Innan de visste ordet af, fick skeppet en
våldsam stöt, så att det stannade. Alla föllo
omkull. Skeppet hade stött på ett korallref, och nu
stod det där alldeles fastkiladt. Störtsjöarna
vräkte öfver fördäcket med sådan fart, att folket måste
fly ned i kajutorna för att ej spolas bort. Några
bådo, andra skreko och svuro, somliga vredo
händerna i förtviflan, andra voro förlamade af fasa.
Robinson var mera död än lefvande.

Det var klart för alla, att fartyget var sin
undergång nära; det hade remnat, och ingen minut
var att förlora. Den första båt de satte ut, slogs
i bitar mot skeppet och sjönk; med den andra
lyckades det bättre. Alla kommo lyckligt ner i den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free