Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick förbi en grupp citronträd, och under
dem låg en hel hop nedfallna, mogna citroner.
Han stack dem i sin väska och tog noga märke
på, hvar träden växte.
När han kom hem, var hans första göromål
att med sina flintknifvar flå det fällda djuret.
Skinnet spände han ut mellan två träd, så att det
kunde torka i solen. Hans skor började se
skröpliga ut — han måste tänka på att skaffa sig
andra, om han ej skulle nödgas gå barfota.
Sedan han tagit ut lamans inälfvor, skar han
ut ett stort stycke kött ur djurets ena lår. Det
skulle bli en präktig stek. I stället för stekpanna
kunde han ju använda ett stekspett. Han skulle
spetsa en gren, sticka den genom köttstycket och
så hålla detta öfver elden — — —
Elden, ja! Det var nu det allra
bekymmersammaste!
Å, han visste råd! Han hade ju läst, att
vil-darne skaffa sig eld genom att gnida två
trästycken mot hvarandra, tills de fatta eld. Det kunde väl
han också göra.
Två torra trästycken fann han snart. Och så
gned han, så svetten lackade från pannan på
honom. Men inte fick han någon eld, inte. När
trästyckena började ryka och lukta svedda, var
Robinson alldeles maktlös i händerna och måste
hvila ett ögonblick. Men under tiden svalnade
trästyckena, och så var det att börja på nytt. För
hvar gång han försökte, gick det sämre och sämre.
Nej, på det sättet skulle det nog aldrig lyckas!
Vildarne måtte känna till något särskildt
konstgrepp med den där gnidningen. Hvad skulle han
nu göra med det präktiga köttstycket?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
