- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
45

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Åskvädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han att gå på jakt och söka skaffa sig så många
lamaskinn som möjligt.

Då han en dag stack ut hufvudet ur grottan,
såg han, att himlen var svartblå af mörka skyar,
och luften kändes tryckande het. Allt mörkare
blef det, och inne i grottan kunde han icke se
handen framför sig. Med ens skar en skarp blixt
genom mörkret, och åskan dånade majestätiskt.
Regnet stod som spön i backen. Robinson vågade
icke sticka ut hufvudet.

Ovädret blef allt värre och värre. Blixtarna
följde tätt på hvarandra, så att grottan syntes
liksom full af eld, och hela berget tycktes darra, när
åskan mullrade. Emellanåt blef det en stunds
uppehåll, men så började det åter blixtra och dundra
på nytt. Slutligen blefvo dock blixtarna svagare,
åskvädret drog bort, och himlen klarnade upp.
Robinson trädde då ut ur grottan för att se sig om.

I samma ögonblick fräste en lågande,
svafvelgul blixt genom luften, och en förfärlig åskknall
bröt lös öfver hans hufvud. Det våldsamma
lufttrycket kastade honom till marken, och ett
ögonblick trodde han, att blixten träffat honom.

När han om en stund åter kom på benen och
kände sig oskadd till lif och lemmar, såg han en
väldig gren ligga splittrad vid grottans ingång, och
då han höjde blicken, fann han, att trädet, hvari
hans repstege var fäst, stod i ljus låga. Den
skarpa ljungelden hade klufvit det nästan ända till
roten.

Detta utbrott var emellertid det sista. Regnet
slutade lika plötsligt som det börjat, och solen bröt
åter fram.

Robinsons första känsla var sorg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 01:01:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free