- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
47

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Åskvädret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

misströstan. Huru skulle han rädda sin repstege, och hvar
skulle han hädanefter fästa den, sedan trädet
brunnit ned?

Men i nästa ögonblick blef han obeskrifligt glad:
nu hade han ju, hvad han mest af allt behöfde
och längtade efter! Han hade eld! Den tjocka
trädstammen brann ju fortfarande.

Var icke detta ett tydligt och påtagligt
vittnesbörd om försynens vård! Syntes det ej, att den
himmelske Fadern vakade öfver sitt barn!
Robinson knäppte sina händer samman och uppsände
en varm bön till Gud. Därpå klättrade han raskt
upp för stegen till det brinnande trädet. Här tog
han en tjock gren, som brann friskt i ena
ändan, steg med den ned på platsen utanför grottan,
lade torra grenar ofvanpå och begaf sig sedan åter
upp för att släcka det brinnande trädet på
klippväggen. Det lyckades, och repstegen, som icke ännu
hade blifvit skadad af elden, låg lika säkert som
förr omkring trädstubben.

Den dagen gick Robinson ej på jakt. Först
och främst måste han ju tänka på att taga vård
om elden, och så skulle han steka köttet. Han lade
nytt bränsle på lågan, och snart flammade ett
präktigt bål på hans gårdsplan. Robinson skar ett stort
stycke ur lamans kött, stack det på stekspettet och
höll det öfver elden.

Hade han nu bara haft litet salt också, så hade
allt varit riktigt bra. Bättre brödlös än rådlös!
tänkte han. Han tog ett par kokosskal och sprang
ned till stranden samt fyllde dem med det salta
hafsvattnet. Af detta hällde han sedan allt
emellanåt litet öfver steken.

Så kom han att tänka på de rotknölar, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free