Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Robinson som krukmakare - 20. I dödsångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtjust öfver detta nya rön beslöt Robinson
att genast följande dag göra ett nytt försök. Några
af lerkärlen beströdde han med salt utan och
innan, andra öfvergöt han med hafsvatten för att
se, hvilket förfaringssätt som lyckades bäst.
Därpå sköt han dem in i ugnen och fvrade friskt på.
Otåligt afvaktade han utgången af detta nya försök.
Men då inträffade någonting, som han
visserligen många gånger med ångest tänkt på, men som
han dock hoppats undslippa: han kände sig sjuk.
et svartnade för ögonen på honom, så att
han måste stödja sig mot klippväggen för
att ej falla omkull. Han skakade af
frossbrytningar, och samtidigt kände han kväljningar,
hufvud-värk och mattighet i alla lemmar.
— O Gud i mumlade han hufvudyr och strök sig
öfver sin värkande panna. Hvad skall det blifva
af mig, om jag ej mer förmår resa mig från mitt
läger? Ingen medlidsam hand skall vårda mig,
ingen vän aftorka svetten från min panna eller
räcka mig en dryck vatten! Jag måste alltså
långsamt försmäkta i min hjälplöshet och dö som ett
djur i sin håla. Fader i himlen, haf
barmhärtighet med mig! Öfvergif mig icke i min dödsnöd!
TJUGONDE KAPITLET.
I dödsångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
