- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
98

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Längtan till hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och på ena sidan alldeles urhålkad. Tänk, om
Robinson kunde fälla den och sedan fullständigt
hugga bort dess inre! På det viset skulle han
få en ganska bra båt. Men vid närmare
eftersinnande tvekade han att fördärfva ett så nyttigt
träd på vinst och förlust. Om han ej lyckades
urhålka det, så hade han ju gjort en stor förlust.
Han tänkte på sagan om hunden, som tappade det
köttstycke, han hade i munnen, när han ville sluka
dess bild i vattnet, och sålunda blef grundligt
lurad. Själf hade han dyrt fått plikta för sin första
obetänksamhet att ge sig ut på de falska vågorna.
Men hoppet, att han en gång skulle få återse
hembygd och föräldrar, blef med hvar dag lifligare,
och ändtligen var hans beslut fattadt. Trädet skulle
fällas, och han skulle än en gång pröfva sin lycka
på sjön. Han fattade stenyxan och ilade till trädet.

Men om han någonsin företagit sig ett besvärligt
arbete, så var det nu. De flesta skulle efter första
hugget hafva kastat yxan ifrån sig och öfvergifvit
arbetet. Det såg alldeles omöjligt ut att fälla detta
jätteträd. Robinson hade dock redan lärt, att
uthållighet öfvervinner alla svårigheter. Urhålkar ej
den ständigt fallande vattendroppen själfva klippan!

Han fortsatte därför sitt arbete. Men när
kvällen kom, hade han, fastän han sträfvat hela
dagen, endast åstadkommit ett hål så stort, att
hans hand rymdes däri. Han insåg, att detta
arbete skulle kräfva många år. För att ej förtröttas
beslöt han att uppgöra en bestämd arbetsordning,
som han skulle följa för hvarje dag. Ingenting
gör arbetet så lätt som en förståndig och bestämd
omväxling med göromålen.

På följande sätt indelade han därför sin dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free