- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
105

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Fotspår i sanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dens toppar. Omkretsen borde då utgöra sex eller
åtta mil.

Robinson höll sig i strandens närhet. Endast
där kunde han vänta att finna rester af vrak eller
andra fynd af betydelse. Och för de täta skogarna
i det inre af ön hyste han fortfarande en djup
förskräckelse: säkerligen vimlade de af glupande
rofdjur eller giftiga ormar.

Första dagen hände honom ingenting särdeles
märkvärdigt. Han tillryggalade säkerligen en sträcka
af tre mil, och ju längre han kom, desto mera
vardt han öfvertygad, att det var just på den mest
ofruktbara delen af ön, som han slagit sig ned.
Han fann flera träd och växter, som han ej förut
sett, bland andra »pappers-mullbärsträdet», samma
växt, af hvars bark japaneserna förfärdiga papper
och Söderhafsöarnas befolkning gör sig sina
sommarkläder. Men härom visste Robinson intet, och
således var trädet honom till ingen nytta.

Om natten sof han i ett träd, af rädsla för
vilda djur, och vid dagens inbrott fortsatte han
sin vandring. På yttersta spetsen af ön bestod
stranden af fin sand. Plötsligen stannade han som
träffad af blixten. Likblek i ansiktet stirrade han
på marken.

Ty tätt framför sig såg han i sanden tydliga
aftryck af nakna människofötter. Alltså voro
människor i närheten! Eller de hade åtminstone
varit där.

Men kunde han väl hoppas, att det var
vänliga likar, af hvilka han kunde erhålla hjälp? Nej,
snarare måste han frukta, att det var blodtörstiga
vildar — kanske människoåtare, som skulle
långsamt pina honom, steka och äta upp honom, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free