- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
111

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Friska tag!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ägt rum. Det beslut, som han fattat under de
första minuternas rädsla, nämligen att han skulle
förstöra allt, hvad han arbetat och planterat,
föreföll honom i den fridfulla, härliga, sollysta
morgonstunden barnsligt och öfveriladt. En annan
gång skulle han sofva på saken, innan han fattade
något så viktigt beslut: första förskräckelsen är
alltid en dålig rådgifvare.

Bofasta på ön kunde vildarne ej gärna vara —
då skulle Robinson nog för länge sedan hafva
påträffat dem eller åtminstone funnit något spår af
deras vilda framfart. Den kustrand, som han kunde
skönja från toppen af sitt berg, och som han
alltid ansett tillhöra fastlandet, hörde troligen till
någon ö, liknande hans egen, eftersom han aldrig sett
någon båt eller något skepp nalkas densamma.
Troligen kommo de därstädes bosatta
människo-ätarne endast någon gång öfver till den strand, där
han sett de gräsliga lämningarna af deras fest, och
efteråt brukade de väl segla hem igen.

I stället för att ödelägga, hvad han med så
mycken möda bragt till stånd, beslöt Robinson
därför att så mycket som möjligt värna och befästa
den lilla vrå, där han nedslagit sina bopålar. De
följande dagarna planterade han därför ett tätt
snår af kaktus utanför sitt pilträdsstängsel: de
hvassa taggknippena skulle nog hålla både
människor och djur på afstånd, ja, hindra dem att ens
kasta en blick in på hans lugna område. Men
han planterade med llit ej dessa kaktusväxter i rader
utan huller om buller, på det att detta skyddsvärn
skulle se fullkomligt naturligt ut och ej, som om
det vore tillkommet genom människohand.

Vidare beslöt han att från den innersta, mörka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free