Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Vildarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synbarligen ämnade de slakta honom och steka det
blodiga köttet.
Robinson knöt handen kring skaftet på sin
yxa, och hans bröst häfdes af harm och afsky.
Hur gärna skulle han ej velat ila till de stackars
fångarnes hjälp! Om han skulle rusa ned midt i
flocken och befria dem! Men det var ju rena
vanvettet, så många som vildarne voro. Om han
ändå haft en kanon och fått sända en kula midt
in i denna skock af odjur, hvilka nu som bäst
voro i farten med att stycka sitt offer!
Men just som han låg och tänkte detta, såg
han, huru den andra fången med en blixtsnabb
rörelse kastade två af sina vaktare åt sidan och
sprang ner mot viken. Under vilda tjut rusade
två af hans fiender efter honom. De andra voro
så upptagna af hans fallne olycksbroder, att de
ej syntes märka hans flykt. Flyktingen kastade
sig i vattnet och sam af alla krafter öfver viken
— likaså hans förföljare. Robinson såg de tre
simmarnes hufvuden som tre svarta punkter, i rak
linje, och kring dem brusade vågorna som
kölvattnet efter en båt. En af vildarne vann på
flyktingen, men den andre blef allt mer och mer efter.
Robinson följde jakten med en sådan spänning,
att han reste sig upp och glömde att gömma sig
bland buskarna.
Så fick flyktingen fast mark under fotterna,
han sprang upp på stranden och satte i väg rakt
mot fästningen. Men hans ene förföljare var
honom tätt inpå lifvet.
Nu kunde Robinson icke längre vara en
overksam åskådare. Med lansen i hand skyndade han
ned för berget, och hans barm svällde af mod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
