- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
122

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Fredag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kade flyktingen på Robinsons stenyxa och lät
medels tecken förstå, att han med yxan ämnade gifva
sin förföljare dödsstöten. Visserligen ryste
Robin-son vid tanken på att utgjuta människoblod, men
han insåg också klarligen, att nöden här ej ägde
någon lag, och att det nu endast gällde ett val mellan
att döda eller att själf bli dödad. Han lämnade yxan
odh vände bort hufvudet för att slippa se den
sårade dö. Flyktingen grep yxan och uppgaf ett
härskri; med ett par kattlika språng var han öfver sin
fiende, och fast denne sökte gripa honom om
benen och kasta honom omkull, satt stenyxans egg
snart i förföljarens hufvudskål, som klöfs
alltigenom med ett enda hugg. Segerstolt och leende
vände sig vilden nu till Robinson och nedlade för
hans fotter den blodiga yxan, sedan han
dessförinnan på sitt eget språk hållit ett tal, som
beledsagades med ifriga åtbörder. Robinson var
visserligen ej i stånd att tyda orden, men meningen var
honom dock klar: indianen sjöng en segersång vid
sin fallna fiendes lik. Och i hvarje fall klingade
detta språk ljufvare än musik i örat på enslingen,
som i åratal så innerligt men förgäfves trängtat
efter att få höra en mänsklig stämma.

Robinson tecknade åt vilden, att denne skulle
taga de dräptes bågar och pilar samt följa med.
Men indianen lät genom många ifriga åtbörder
förstå, att det var nödvändigt för deras egen skull
att först gräfva ned de döda kropparna i sanden,
på det ej de andra människoätarne måtte upptäcka
dem, ifall de skulle sakna dem och söka efter dem.
Robinson insåg, huru klokt detta råd var, och gaf
sitt bifall. Med tillhjälp af yxan hade vilden inom
en kort stund redt de fallne en så djup graf i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free