- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
157

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. I afskedets stund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

farvattnet dit kände han till punkt och pricka,
eftersom han flera gånger farit den vägen. Robinson
å sin sida ville helst styra färden mot fastlandet,
där han hoppades finna europeer, som kunde
hjälpa honom att återvända hem. Men han visste ej
vägen dit, och måhända låg detta fastland
hundratals mil borta, under det Fredags ö låg inom
synhåll för indianens skarpa öga. Robinsons längtan
att komma i beröring med bildade människor
segrade slutligen öfver Fredags invändningar, helst
denne på inga villkor kunde förmå sig att skiljas
från kazika. Och så beslöto de, att de nästa dag
skulle göra allt i ordning och, så fort vinden blefve
gynnsam, styra åt det håll, där fastlandet enligt
Fredags åsikt var beläget.

En morgon i gryningen stodo de resfärdiga på
toppen af berget ofvanför grottan. Robinson hade
under de gångna åren längtat så outsägligt efter
den stund, då han skulle kunna få lämna denna
ö. Men när det nu gällde att fara, kändes det ej
så lätt som han tänkt. Han hade lärt sig att älska
denna lilla vrå af världen, där han kämpat med
förtviflan, eldats af hoppet, lidit och hedt och gladt
sig åt så många små framgångar.

Han lät Fredag gå i förväg ned till båten och
steg själf upp på bergets högsta spets. Här såg
han sig omkring åt alla sidor.

Där nere låg fästningen med sina grönskande
hägnader, den lilla gårdsplatsen med fisknät och
lamahudar samt de lerkärl, som vållat honom så
mycket bry och så mycken glädje. Vid bäcken betade
hans lilla hjord, som varit honom till så mycken nytta
och så ofta skingrat hans bekymmer. Hvem skulle
nu taga hand om de vänliga djuren? Säkert skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free