- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
161

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. På seglats

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur de stirrade, kunde de intet land se
framför sig, och bakom dem insveptes ön allt mer i en
slöja af töcken; synranden blef sväfvande,
skuggorna blefvo djupblå, de lägre delarna af ön
för-svunno. Blott ett par af de högsta bergstopparna
syntes i fjärran som blågrä pyramider. Så
för-svunno äfven de.

Robinson såväl som Fredag hade redan för
längesedan lagt upp årorna, ty de insågo, att deras
arbete var förspilldt. Modlösa och bleka af
dödsfruktan sutto de båda och spejade, om ej ett nytt
land skulle dyka upp framför dem, sedan de
tillvinkat sin ö ett sista farväl. Robinson hade
under sin vistelse på denna ö lärt sig att tro på Gud
och lägga sin framtid i hans händer — därför
bibehöll han dock till en viss grad sitt lugn, hur
hotande deras seglats än tedde sig. Fredag, som
aldrig lärt sig att lita på Gud, var däremot nära
att förtvifla och frågade rent ut, om de ej skulle
kasta sig i sjön för att undgå en kvalfull
hungersdöd och göra pinan kort. Mildt men allvarligt
förebrådde Robinson honom hans klenmodighet och
hans bristande förtröstan samt sökte lugna honom.

Och dock ångrade äfven han, att han gifvit sig
ut på hafvet — det syntes nu en gång för alla
vara hans lott, att resor skulle bringa honom i
olycka. De föregående gångerna hade han haft sig
själf att skylla, ty då hade han verkligen gifvit sig
ut alldeles i onödan. Men nu?

Han måste vid närmare eftersinnande medgifva,
att han ej tänkt stort bättre för sig denna gång
än förut. Hur långt det var till fastlandet, visste
han ju ej — icke ens riktigt åt hvad håll han hade
att söka detta fastland. Och hur illa rustad var

5 d

Robinson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free