- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
164

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Slutet på sjöresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ro med fyra armars kraft! Strömmen delar sig, in
i vänstra strömmen och tillbaka till kazikas ö!

Nu blef det lif i Robinson, han grep åran, och
af alla krafter rodde de för att få båten in i
vänstra strömdraget. Det var lätt att se, hurusom
strömmen verkligen delade sig, ty på den bleka,
matta hafsspegeln kunde man tydligt urskilja den
som ett stålblått, krusigt bälte. Båda roddarne
grepo sig an, så att det knakade i årorna, och
armarnas muskler spändes som stålfjädrar. Kampen
var afgjord på några minuter: den starkare
strömmen dref båten åt höger men de fyra armarnas
gemensamma rodd åt vänster; båten vickade hit
och dit med sin tvära stäf och rullade, så att de
hvarje ögonblick voro i fara att kantra. Slutligen
segrade dock roddarne, understödda af den
svagare strömmen, och båten vände först mot öster
och sedan mot norr. De sågo nu åter en
möjlighet till räddning.

Utmattade och flämtande af trötthet hvilade de
på årorna och samtidigt ropade Robinson: »Hurra!»
och Fredag: »Juk huu!» Nu skulle de föras upp
till östra sidan af sin ö, och om än strömmen
ånyo ändrade riktning, skulle det nog gå att ro
ut ur den. Sedan skulle de väl reda sig i land
med årorna.

Snart steg också deras ö upp ur hafvet för
deras förtjusta blickar. Hur hade ej Robinson längtat
att få vända ön ryggen! Hur .varmt hade han ej
bedt Gud att få komma därifrån! Aldrig hade han
väl tänkt sig, att han någonsin skulle af hela sin
själ önska sig dit tillbaka och med jublande glädje
hälsa åsynen af dess bergstoppar! Så kortsynt är
människan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free