- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
168

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Trädgårdsanläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hållit sina förskräckliga fester, utan att han
ens anat faran. Hur underbart hade icke Herren
hållit sin hand öfver honom!

— Kom du också hit för att äta människokött?

— Ja, kazika! Fredag inte visste bättre då —
ingen god kazika talat om käre Guden och Jesus.
Ingen af fars folk hört talas om dem.

Nu var det emellertid just den lämpligaste
årstiden för att taga itu med trädgårdsarbeten, och
därför fick deras resplan tills vidare hvila.
Omkring sjuhundra meter öster om fästningen hade
Robinson anlagt sin trädgårdstäppa på en sluttning
tätt invid bäcken. Rundt om stod skogen som
naturligt skydd mot stormarna.

Här arbetade nu Robinson och Fredag några
timmar dagligen under de månader, som följde på
deras minnesvärda segeltur, och på
mellanstunderna sökte de att förbättra sina tarfliga redskap
eller uppfinna nya, mera ändamålsenliga. På ön
växte ett slags träd, som hade ytterst hård ved,
hvarför man också kallar dem järntråd. Af deras
virke förfärdigade Fredag två spadar, som gjorde
nästan samma nytta, som om de varit af järn.
Robinson lyckades också förfärdiga en räfsa, fast det
kostade både tid och möda, då han måste borra
pinnhålen med en spetsig flintsten.

Förut hade Robinson måst använda all sin flit
och all sin tankekraft på medel att rädda lif och
hälsa. Nu var han icke nöjd med så litet — han
ville också hafva det prydligt omkring sig. Sådan
är ock lifvets vanliga gång: så länge människan
måste slita och släpa för en knapp föda för dagen
och icke känner sig trygg för öfverfall, har hon
icke tid att söka tillfredsställa skönhetssinnet. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free