Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Fredag tror sig höra Tupan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen framgång. Om en liten stund öste regnet
ned värre än förut och släckte elden. Han kunde
ingenting göra för de nödställda, men han bad
varmt till Herren för deras räddning.
Först i gryningen lade sig ovädret. Brinnande
af längtan att få se, hvad nytt dagen skulle bära
i sitt sköte, ilade Robinson tidigt till stranden, och
Fredag följde honom. Oroligt spejade de utåt
synkretsen. Västerut var icke ett spår att se af skepp,
mast eller segel; det dunkla hafvet gick öfver uti
den fjärran rymden, utan att gräns kunde skönjas
mellan sky och vatten. Öfver ön i norr, där
Fredags folk hade sitt hemvist, stod ännu kvar en
mörk molnstod, ur hvilken emellanåt en matt blixt
blänkte fram.
Robinson såg åter sina drömmar och
förhoppningar gäckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
