Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Trollet och dess träl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIOATTONDE KAPITLET.
Trollet och dess träl.
obinson visste ej, hvad han nu skulle finna på,
och han blef mörk till sinnes, rådlös och
handfallen. Fredag tyckte, att det var synd om
honom och erbjöd sig att simma ut till skeppet och
be folket komma i land. Han tog af sig sina kläder,,
bröt en grön gren af ett träd för att enligt
vildar-nes sed visa, att han kom i fredliga afsikter, stack
den i munnen och hoppade i sjön. Robinson stod
kvar på stranden och följde hans färd med otålig;
längtan och varma välönskningar.
Slutligen hann den raske simmaren fram till
skeppet. Han sam rundt omkring det ett par gånger
och uppgaf några riktiga indiantjut för att ådraga
sig uppmärksamhet. Men ingen svarade, ingen var
att se, intet ljud hördes från det stora träberget,
som Fredag kallade det för sig själf. Så fick han
syn på fallrepstrappan, som hängde ned åt
fartygets sida, alldeles som kazikas hemma vid
grottan. Han klef upp med den gröna grenen i
munnen och steg in på däcket.
Men han fick hjärtat i halsgropen, när där kom
emot honom ett djur, som han aldrig sett maken
till. Det var svart öfver hela kroppen och ludet.
Det såg alls icke vänligt ut; det visade tänder, som
om det velat bitas, det morrade och skrek:
vovvov! Fredag tänkte först ta till benen, men då
tystnade djuret, viftade med svansen, kröp helt öd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
