- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
219

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Robinson i lifsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ovädret bröt löst. Det blef beckmörkt, regnet öste
ned, stormen tjöt, blixtarna blänkte, och åskan
dånade. Vattnet krusades, gick i böljor, skummade
och reste sig slutligen till långa, skyhöga
vattenberg. Flotten darrade under deras fötter, en
bölje-kam sköljde öfver dess aktersida, och nästa sekund
dök fören djupt ned under vattnet. Ett par
tunnor rullade öfver bord.

Stormen var nu öfver den lilla flotten, som
kastades i vågornas hvirflar som ett hjälplöst
flarn. Robinson och Fredag kastade sig ned på
densamma och. hängde sig krampaktigt fast för
att ej slungas i sjön. Det knakade i alla flottens
fogar, stockarna knarrade och böjde sig som
vass-strån; regnet ofvanifrån och skummet från
böljorna öfversköljde dem med förfärlig styrka,
och stundom visste de hvarken upp eller ned.
Ljungeldarna korsades i mörkret, åskknallarna
skrällde, så att de förlorade både hörsel och
tankeförmåga. Rent omedvetet höllo de sig dock.fast.

Men länge kunde ej den skröpliga flotten hålla
samman, repen och tågen brusto, spikarna flögo
ur, stockarna vräktes åt alla håll. Nu voro
Ro-binson och Fredag prisgifna åt de skummande
böljorna, och utsikterna till seger i kampen för lifvet
voro i sanning små.

Robinson sökle att simmande hålla sig uppe,
men vattenmassorna kastade honom omkring som
en boll. Efter några ögonblick förlorade han
sansen, gaf till ett högt skrik och lät armarna sjunka.
Men Fredag tumlade sig i böljorna som en säl: än
var han under, än öfver, men hur han rullades rundt,
klarade han sig ändå. Då han hörde sin herres
rop, var han med ett par tag hos honom och grep

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free