Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Vildarne återvända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIOÅTTONDE KAPITLET.
Vildarne ’återvända.
et hände emellertid mer än en gång, att Ro-
1-^’ binson trycktes af tunga tankar. Väl kände
han sig oändligt mycket rikare, gladare och
lyckligare nu än före Fredags ankomst till ön, då han
blott hade lamadjuren och Pål. Men den tanken
trängde sig också på honom, att förr eller senare
den dag dock skulle komma, då antingen han eller
Fredag skulle gå hädan och den kvarlefvande skulle
bli lika ensam som han själf en gång varit. Och
fast han ej lät sorgen för morgondagen förbittra
stundens glädje, önskade han ändå många gånger,
att de skulle varit flera än två människor på ön.
Öfver ett hälft år hade förgått, sedan stormen
röfvade deras båt men till ersättning gaf dem så
många verktyg och förråd. Den då påtänkta
resan hem till Fredags ö hade icke en enda gång
varit på tal mellan honom och Robinson. Fredag
bar sin sorg och saknad inom sig, och hans herre
låtsade ej märka, att indianen tidt och ofta, då han
trodde sig obemärkt, smög sig upp på
bergsspetsen, hvarifrån hans skarpa blick kunde skymta
kusten af »fars land». Först måste de arbeten
utföras, med hvilka de nu tagit i tu, innan de
kunde tänka på att bygga båt igen. Därför teg
Robinson länge, men en dag hragle han själf saken
på tal. Fredag blef hjärteglad, och en ny båt
påbörjades ofördröjligen. Dock — Herrens tankar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
