- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
310

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 72. Ön får nya bebyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett handslag. Robinson önskade dem hvar och en
särskildt och alla tillsammans lycka och framgång.

Så samlade Robinson ihop alla de saker, som
han beslutat taga med sig till Europa. De voro
ej så få. Först och främst dräkten af lamaskinn,
solskärmen och ansiktsmasken; bågen, lansen och
stenyxan, som han förfärdigat; Pål, Fido och två
lamadjur samt dessutom alla de redskap, som han
själf gjort under den tid, då han var ensam på
ön. Vidare guldstoftet och diamanterna, som han
funnit på det strandade fartyget, och slutligen den
stora guldklimpen.

Allt det andra fingo de nya höfdingarne
behålla, och dessutom sände kaptenen i land en hel
hop matvaror, kläder, järn, kulor och krut för
deras framtida behof.

Nästa morgon skulle skeppet segla. Det var
afgjordt, att Torsdag också skulle resa med.
Åldringen gladde sig som ett barn åt allt det myckna,
han skulle få se, ty Fredag hade berättat honom
sådana vidunderliga ting om de hvites land.

För sista gången skulle Robinson sålunda sofva
i den grotta, som i tolf års tid varit hans bostad.
Det var så märkvärdigt att tänka, att han ej mer
skulle återse den. Också låg han mesta tiden
vaken och genomgick alla sina minnen under de
förflutna åren.

Tidigt på morgonen gick han upp på bergets topp.

Ännu en gång ville han skåda ut öfver alla
dessa välkända föremål: hafvet, skogen, bergen;
ännu en gång erinra sig, hur ofta han här stått
försänkt i bön, i längtan, i sorg och i glädje;
ännu en gång tacka Gud för allt, pröfningar såväl
som välgärningar, tuktan såväl som tröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free