Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 73. På hemfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, då får jag se far igen. Jag hoppas
också komma till kazikas Gud, när jag dör.
Detta hopp lindrade sonens sorg.
De båda lamadjuren dogo också under färden:
de tålte ej den långa sjöresan. Men Fido och Pål
höllo ut.
Skeppet lade i land i Porlsmouth, den stora
örlogshamnen på Englands sydkust. Här uppsökte
Robinson änkan efter den officer, som ägt
diamanterna. Äfven hon var i djupaste nöd. Hennes
barn voro bleka och tärda af hunger och hade
endast några usla trasor att skyla sig med. Men
ädelstenarna gjorde, att familjens armod med ens
förbyttes i välstånd. Robinson kvarstannade i
staden en veckas tid, och han hade därunder
tillfälle att se, huru barnens kinder med hvar dag
blefvo allt rundare och rosigare, alldeles som
halfvissna blommor kvickna till efter ett sommarregn.
Huru glad kände han sig icke, att han varit
omtänksam nog att rädda äfven diamanterna!
Robinson och Fredag sade nu farväl till
kaptenen, sedan denne skaffat dem plats såsom
passagerare på ett fartyg, som skulle afgå till Hamburg.
Resan öfver Nordsjön gick lyckligt, och det dröjde
ej länge, innan Robinson med glädje kunde skönja
kusten af sitt fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
