Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett utomordentligt stort klippstycke nedstörtade från
ett, ungefär en half mil från mig nära yid hafvet
beläget, berg, och föll med så förfärligt dån i vattnet, att
jag aldrig förr hörts något dylikt. Äfven oceanen syntes
upprörd och, efter hvad jag tror, måste stötarna hfrfva
varit mycket starkare der än på ön.
Jag hade hvarken upplefvat eller ens hört talas om
s&dana naturhändelser, och blef derföre så utom mig,
att jag stod qvar på samma punkt, liksom jag varit död
eller förstenad.
Jordskakningame retade mig till kräkning, liksom
gungningame af ett fartyg. Men bullret af den
nedstörtande klippmassan väckte mig ur denna domning
och uppfyllde min själ med fasa.
Då den tredje jordstöten var förbi, och någon tid
förflöt, utan att jag vidare oroades, böljade jag åter fotta
mod, ehuru jag ännu icke vågade gå tillbaka öfrer muren.
Jag nedsatte mig på marken, otröstlig och djupt
bedröfvad, emedan jag alls icke visste, hvad jag skulle
besluta eller ta mig till.
Under dessa ögonblick bade jag ingen enda
allvarlig religiös tanke, så när som på den vanliga, utnötta
formeln: Herre, förbarma dig öfver mig! Men äfven denna
begagnade jag icke mera, sedan foran väl var förbi.
Medan jag befann mig i detta läge, blef jag varse,
att himlen mörknade och öfverdrogs med moln, och den
efterhand tilltagande blåsten öfrergick inom en half
timma till en förfärlig orkan.
Plötsligt betäcktes hafvet med skum, vågorna
öfver-sköljde stranden och stora träd upprycktes med rötterna,
korteligen, naturen var i uppror. Ovädret räckte nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
