Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Nu deremot intogs mitt hjeorta af helt andra tankar*
Hvaije dag läste jag Guds ord och använde jag dess
tröstegrunder på min närvarande belägenhet.
En morgon, då jag var särdeles bedröfvad, öppnade
jag bibeln och min blick föll just på följande ställe;
“Aldrig, aldrig skatt jag tifvergifva dig!“ Dessa tröstande
ord trodde jag dervid sagda åt mig; ty hvarföre hade
jag annars funnit dem just i det ögonblick, då jag var
som mest otröstlig och ansåg mig för en af Gud och
menniskor öfvergifven varelse?
“Nåväl då“, sade jag till mig sjelf, “ifall Gud icke
öfverger mig, hvad frågar jag då efter, om verlden gör
det! Egde jag också hela verlden, men saknade Guds
nåd och välsignelse, hvad kunde väl då ersätta mig en
sådan förlust!“
Ifrån detta ögonblick ansåg jag mig fullkomligt
öf-vertygad att kunna vara vida lyckligare under mitt
ere-mitlif, än jag någonsin skulle blifvit det i verlden.
Fattad af denna tanke, ville jag redan tacka Skaparen, att
han förvist mig till denna ö. Men då rörde sig något
inom mig, som gjorde mig tvehågsen och afhöll mig
derifrån.
“Hur kan du hyckla till en sådan grad, att du vill
visa dig tacksam för en belägenhet, hvarunder du endast
med största möda ernår inre belåtenhet, då du fast mera
i djupet af ditt hjerta vore färdig anropa himmelen, att
befria dig ur densamma.“
Dervid stannade jag äfven. Ehuru jag således icke
förmådde tacka Gud för min förvisning, prisade jag
likväl honom af innersta hjerta, för det han öppnat mina
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
