- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
154

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

December månad var nu kommen, och jag emotsåg
således skörden af mitt kom och ris. Min åkerteg var
icke stor, ty utsädet giok icke, efter hvad jag förut
berättat, till mer än fyra lod, emedan så stor del af det»
samma gick förlorad vid första utsädet.

Nn deremot väntade jag mig en rik skörd; men p4
en gång märkte jag, att denna på förhand hotades af
åtskilliga slags fiender, för hvilka det syntes nära nog’
omöjligt att akta den. Till dessa hörde framförallt
boc-kame, och derefter de små djur, jag kallat för harar.
De sednare tyckte så mycket om den utsökta smaken i
komstånden, att de uppehöllo sig dag och natt bland
dem och gnagde af dem vid roten, innan de ännu fått
gå upp i ax.

För att göra ett slut på detta ofog, såg jag ingen
annan utväg öfrig, än att omge mitt lilla åkerfält med
en gärdesgård, hvilken kostade mig så mycket större
besvär, som största skyndsämhet var af nöden, om jag
icke ville förlora alltsammans. Efter tre veckors
förlopp var likväl hägnaden färdig.

Under dagen skjöt jag tidt och ofta efter dessa
rof-djur och nattetiden höllos de i respekt af min
oupphörligt skällande hund, som jag hand föst vid en påle.
Fienden blef sålunda slutligen tvungen att rymma föltet,
och min säd sköt opp med en förvånande hastighet.

Sedan jag på ofvannämnde sätt blifvit qvitt mina
fyrbenta ijufvar, aflöstes dessa ett, tu, tre af en ofantlig
svärm foglar, som begärligt kringflaxade mitt åkerfält
och tycktes endast vänta på, att jag skulle gå min väg.

Jag skickade dem emellertid en välkomsthelsning
ur min bössa, och fick dervid se en lika stor svärm af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free