Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR D’ARTAGNAN DEN ALDRES FRE GÅVOR 17
»Jag skrattar inte ofta, min herre», svarade den okände,
»som m troligen själv kan se på mitt ansikte, men i alla fall
förbehäller jag mig rättigheten att skratta, när det roar
mig!»
»Och jag», utbrast d"Artagnan, »tillåter inte att man skrat-
tar, när det inte roar mig!»
»Verkligen?» fortfor den okaånde lugnare än någonsin.
»Nåja, det är ju alldeles riktigt.»
Och i det han svängde om pa klacken, ämnade han gå till-
baka in genom värdshusets stora port, utanför vilken d’Ar-
tagnan vid sin ankomst sett en färdigsadlad häst.
Men d’Artagnans karaktär var icke sådan, att han på
detta satt ville släppa en man, som haft den oförsyntheten
att göra narr av honom. Han drog värjan helt och hället
och satte efter honom ropande:
»Vänd er om, vänd er om, herr gyckelmakare, så att jag
inte sticker ned er bakifrån!»
»Sticker ner ig?» svarade den andre, i det han gjorde
en ny vindning på klacken och betraktade den unge mannen
med lika mycket förväning som förakt. »Seså, seså, min
bästa herre, ni är galen!»
Därpå tillade han halvhögt, som om han talat för sig
sjalv:
»Förargligt andå! Vilket fynd för hans majestat, som sö-
ker tappert folk överallt, för att rekrytera sina musketörer.»
Han hade knappast talat ut, förrän d’Artagnan gjorde ett
så häftigt utfall med sin värja, att om icke främlingen gjort
ett hastigt språng bakåt, skulle han troligen ha skämtat
för sista gången. Den okande insag nu att här var fråga
om nägot mer än skämt, varför han drog värjan, hälsade
motständaren och ställde sig i gard. Men i samma ögonblick
kommo hans bada ähörare, atföljda av vården, och "kastade
sig över d’Artagnan med kraftiga slag av käppar, eldtänger
och skyfflar. Detta åstadkom en så hastig och fullständig
diversion i anfallet, att d’Artagnans motständare, medan
denne vände sig om för att parera denna hagelskur av slag,
ater stack värjan i skidan med samma omsorg, varmed han
dragit den, och fran att ha varit nära att bli deltagare i
striden åter blev åskådare, en roll som han utförde med sitt
vanliga lugn, ehuru han icke kunde läta bli att utbrista:
»Ma fan ta dessa gaskognare! Sätt upp honom på hans
citrongula häst och må han ge sig i väg!»
»Inte innan jag dödat dig, "din fega usling !» skrek d’Ar-
tagnan, allt under det han sä gott han kunde höll stånd
2U De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
