Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 TREDJE KAPITLET
rade d’Artagnan, denna gång ännu skarpare än förut. Han
kände sig endast måttligt lugnad av att betrakta detta an-
sikte gnistrande av skarpsinnig slughet och spelad ödmjukhet.
»Jag vet visserligen, att han är gaskognare», tänkte han,
men det kan han vara för kardinalens räkning likaväl som
för min. Låtom oss pröva honom, —— Unga man, sade han
långsamt, »i er egenskap av son till min gamla vän —— jag
tar nämligen historien om det där förlorade brevet för san-
ning —— vill jag, för att gottgöra den köld ni först tyckte er
finna i mitt sätt att mottaga er, visa er det förtroendet att
avslöja vår politiks hemligheter. Konungen och kardina-
len äro de bästa vänner, deras skenbara misshälligheter äro
endast till för att narra dumhuvuden. Jag vill inte, att en
landsman till mig, en ridderlig ung man, en tapper pojke,
skapad att komma sig upp här i världen, skall låta lura sig av
alla dessa tillställningar och löpa i snaran som så många
andra, som störtat sig i fördärvet. Kom väl ihåg, att jag
är varmt tillgiven dessa tvenne allsmäktiga herrar och att
aldrig mina allvarliga handlingar skola ha något annat mål
än att tjäna konungen och kardinalen —— ett av de mest ly-
sande snillen Frankrike någonsin sett födas. Och nu, unga
man, rätta er därefter, och om ni, vare sig av familjeskal
eller vänskapsförbindelser eller endast av ren instinkt, har
några fientliga känslor mot kardinalen av samma slag, som
vi ofta se göra sig gällande hos våra ädlingar, så säg mig
då helt enkelt adjö och låtom oss skiljas åt. Jag skall
lämna er all den hjälp jag kan, men utan att fästa er vid min
person. I alla fall hoppas jag, att min uppriktighet gör er
till min vän, ty ni är hittills den första unga man, till vil-
ken jag talat så som jag nu gjort.»
Inom sig tänkte Tréville:
»Om kardinalen skickat mig den där unga räven på hal-
sen, så har han nog inte underlåtit, han som vet hur jag
avskyr honom, att säga sin spion, att det bästa sättet att
ställa sig in hos mig är att tala så illa om honom som möj-
ligt. Också är jag säker på att, trots mina försäkringar,
blir den där listiga gynnarens svar, att han avskyr kardi-
nalen.»
Men det blev helt annorlunda än Tréville väntat sig.
D’Artagnan svarade helt enkelt:
»Herr kapten, jag kommer till Paris uppfylld av alldeles
liknande känslor. Min far lade mig på hjärtat att inte tåla
något av någon annan än konungen, kardinalen och er,
som han anser för de tre förnämsta männen i Frankrike.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
