Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRIGEN KNYTER SIG 127
tagnan sig om: porten hade öppnats och stängts igen, den
vackra krämarfrun var försvunnen.
D’Artagnan fortsatte sin våg; han hade givit sitt ord att
icke spionera på fru Bonacieux, och om än hennes liv hade
berott av det ställe, dit hon begav sig, eller på den person,
som sedan skulle följa henne, så skulle PArtagnan ändå
gått hem till sig, eftersom han lovat att göra det. Fem mi-
nuter därefter var han på Rue des Fossoyeurs.
»Stackars Athos», sade han, »han kan väl omöjligt förstå
vad allt det här vill säga! Förmodligen har han somnat,
medan han suttit och väntat på mig, eller också har han
vänt om hem och där fått veta, att ett fruntimmer varit hos
honom. FEtt fruntimmer hos Athos! Nå, än sen då, det var
ju ett hos Aramis också! Allt det här är högst besynnerligt,
och jag är bra nyfiken att se hur det kommer att sluta.»
»Illa, herre, mycket illa !» svarade en röst, som den unga
mannen kände igen som Planchet; ty under det han talade
högt för sig själv, som mycket tankfulla människor bruka
göra, hade han kommit in i gången, längst bort i vilken
trappan till hans rum var belägen.
»Vad, illa? Vad menar du, ditt nöt?» frågade d’Artagnan.
»Vad har då hänt?»
»Alla möjliga olyckor!»
»Vilka då?»
»Först och främst har herr Athos blivit arresterad.»
»Arresterad! Athos! Varför?»
»Man träffade honom i ert rum, och man tog honom
för er.»
»Och av vilka blev han arresterad?»
»Av stadsvakten, som tillkallats av de där svartklädda
karlarna ni slog på flykten.»
»Men varför uppgav han inte sitt namn? Varför sade
han dem inte, att han var främmande för hela saken?»
»Det aktade han sig väl för, herre; tvärtom kom han
fram till mig och viskade: ”Det är din herre, som nu behö-
ver vara fri, och inte jag, eftersom han vet allt och jag in-
genting. Man kommer att tro honom häktad, och han får då
tid på sig; om tre dagar talar jag om vem jag är, och man
blir tvungen att släppa ut mig!»
»Bravo, Athos, ädla hjärta!» mumlade d’Artagnan. »Jag
känner igen dig på det där. Nå, och vad gjorde stads-
vakten?»
»Fyra man förde bort honom, jag vet inte vart, till Ba-
stiljen eller For-P’Evéque; två stannade kvar med svartroc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
