Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 TJUGONDE KAPITLET
Hundra steg från Calais portar störtade d’Artagnans
häst, och det fanns ingen möjlighet att få honom på benen
igen, blodet bröt fram ur näsborrarna och ögonen på honom;
återstod nu Planchets, men den hade stannat och det var
omöjligt att få den i gång igen.
Lyckligtvis voro de som sagt icke mer än hundra steg
från staden; lämnande de båda hästarna kvar på landsvägen
skyndade de ned till hamnen. Planchet gjorde sin herre
uppmärksam på en adelsman, som färdades samma väg med
sin betjänt och som icke var längre framför dem än ungefär
femtio steg.
De närmade sig hastigt denna herre, som tycktes ha myc-
ket bråttom. Hans stövlar voro betäckta av damm och han
gjorde sig underrättad, om han icke kunde på ögonblicket
bli förd över till England.
»Ingenting vore lättare», svarade skepparen på en segel-
färdig jakt, »men det har i dag på morgonen kommit order.
att ingen får göra resan utan särskild tillåtelse av herr kar-
dinalen.»
»Jag har ett sådant tillståndsbevis», sade adelsmannen och
tog upp ett papper ur fickan; »se själv».
»Låt då visera det av hamnguvernören», sade skepparen
och kom sedan och segla över med mig.»
»Var träffas guvernören ?»
»På sitt lantställe.»
»Var ligger det?»
»En halv fjärdingsväg från staden, ni ser det härifrån ——
vid foten av den lilla kullen, skiffertaket därborta.»
»Det är bra», sade adelsmannen.
Och följd av sin betjänt tog han vägen åt guvernörens
lantställe.
D’Artagnan och Planchet följde efter dem på fem stegs
avstånd.
Då man väl kommit utanför staden, påskyndade d’Artag-
nan sina steg och hann upp adelsmannen, då han gick in i
en liten skogsdunge.
»Min herre», sade d’Artagnan, »ni tycks ha mycket
bråttom.»
»Man kan inte gärna ha större brådska.»
»Det var mycket ledsamt att höra», sade d’Artagnan, »ty
som även jag har mycket brått, tänkte jag be er göra mig
en tjänst.»
»Vad då för tjänst?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
