- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
12

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dels genom pestens våldsamhet mängden af dem, som
dogo dag och natt i staden, så stor, att det var en fasa
att höra det omtalas, än mer att se det.

Häraf uppstodo nästan med nödvändighet bland dem,
som blefvo i lifvet, vanor och bruk, alldeles motsatta
medborgarnes ursprungliga. Så var det sed (som vi alla
ännu i dag se iakttagas), att en aflidens qvinnliga
slägtingar och grannkvinnor samlades i hans hus och der
klagade med dem, som närmast tillhört honom. Å andra
sidan sammankommo utanför huset jemnte den dödes
manliga slägtingar hans grannar och en mängd andra
medborgare, äfvensom presterskapet alltefter den aflidnes
rang kom dit, hvarpå han bortbars på sina likars skuldror
med begrafningsståt af vaxljus och sång till den kyrka,
han före sin död utsett till hvilostad. Dessa plägseder
upphörde dock antingen alldeles eller i det mesta, sedan
pestens häftighet börjat ökas, och andra nya kommo i
deras ställe. Ty ej allenast dogo de flesta utan att
omgifvas af en hop qvinnor, utan det fanns äfven många,
som utan något enda vittne gingo ur lifvet, och högst få
voro de, åt hvilka unnades slägtingars ömma klagan och
bittra tårar. Tvärtom brukades i dess ställe mestadels skratt,
infall och sällskaplig munterhet, hvilken sed damerna, med
stort åsidosättande af det qvinnliga medlidandet, för sin
egen räddning från pesten ypperligt lärt. Ganska få voro de,
hvilkas lik beledsagades till kyrkan af mer än tio eller
tolf af deras grannar. Dertill bars båren ej af aktade
och ädle medborgare, utan af ett slags dödgräfvare, som
samlat sig af det lägre folket och brukade kallas
pestdrängar samt för penningar förrättade dylika tjenster.
Dessa förde båren med skyndsamma steg ej till den kyrka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free