- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
104

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vände till och med om sin häst och satte af i
sporrsträck samt stadnade icke förr, än han anlände ända till
Castel Guiglielmo, der han utan att bekymra sig om
något annat, då det redan var sent, helt lugnt tog in.

Rinaldo som imellertid blifvit qvar barfota och i
skjortan och vid den stora kölden och ett ihållande snögande
icke visste, hvad han skulle taga sig före, började, då
qvällen redan var inne, och han darrade och skakade
tänderna, att se sig omkring efter en tillflyktsort, der
han kunde tillbringa natten utan att frysa till döds.
Men, då kriget kort förut härjat dessa nejder, och allt
förbränts, fann han ingen sådan och sprang derföre,
drifven af kölden, i fullt lopp till Castel Guiglielmo, der
han, i fall han blott kunde komma in, genom Guds nåd
hoppades finna hjelp, ehuru han icke visste, om hans
tjenare flytt dit eller annanstädes. Mörka natten
öfverraskade honom likväl redan omkring en miglio från
köpingen, så att, när han ditkom, voro portarne stängda,
och vindbryggorna uppdragna. Tröstlös och bedröfvad
deröfver, såg han sig gråtande om efter någon plats, der
han åtminstone kunde sätta sig ned utan att få snö på
sig; och lyckligtvis fick han sigte på ett hus, som var
något utbygdt öfver köpingens murar, hvarföre han
hastigt beslöt, att under detta utsprång afvakta dagen.
Der fann han en dörr, på hvars tröskel, ehuru stängd,
han satte sig ned på litet gammal halm, som han samlat
i grannskapet, under bitter klagan mot den helige
Julianus, emedan han mente, att denne illa motsvarade det
förtroende, han satte till honom.

Men den helige Julianus hade icke förgätit honom,
utan beredde honom snart ett godt härberge. I denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free