- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
209

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löfte, ehuru hon, såsom ett förståndigt fruntimmer, i sitt
hjerta måste högakta den unga flickan. Hon sade derpå:
"Huru, Jeannette? Om vår nådige konung, som är en ung
herre, liksom du är en skön flicka, begärde en ynnest
af din kärlek, skulle du neka honom den?" Strax
genmälde hon: "Våld kunde konungen bruka mot mig;
men med mitt samtycke skulle han aldrig af mig erhålla
något annat, än som vore tuktigt och ärbart."

Damen insåg nu väl, huru flickans tänkesätt var
beskaffadt, sparde således vidare ord och tänkte i
handling ställa henne på prof. Följaktligen sade hon till sin
son, att hon, så snart han tillfrisknat, skulle föra flickan
tillsammans med honom i en kammare, då han sedan
kunde söka uppnå sina önskningars mål, emedan, som
hon sade, det syntes henne opassande, att hon skulle lik
en kopplerska gifva goda ord för sin son och bedja sin
egen tjenarinna. Den unge mannen var ingalunda nöjd
härmed, utan blef snart åter mycket sjukare. Då modern
såg detta, yppade hon sin önskan för Jeannette, men
fann henne ståndaktigare än förut. Hon berättade
derföre allt, hvad hon hittills gjort, för sin man, och de
beslöto sig gemensamt, huru hårdt det än tycktes dem, att
gifva Jeannette till maka åt sin son, då de i alla fall
hellre önskade sonen lefvande med en hustru, som icke
anstod honom, än död utan någon sådan; och så gjorde
de också efter långa öfverläggningar. Jeannette gladdes
innerligt häröfver och tackade Gud med andäktigt hjerta,
att Han icke förgätit henne, men sade det oaktadt icke
annat, än att hon vore dotter till en Picard. Den unge
mannen tillfrisknade, firade sitt bröllop så glad som ingen
annan och lefde med henne i kärlek och förnöjelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free