- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
273

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är mig i sigte, och det förundrar mig verkligen, att
han icke är här nu. Detta gör mig mycket ledsen,
emedan ett dylikt beteende ofta oförskyldt ådrager ärbara
damer vanrykte. Jag har tänkt någon gång låta honom
veta det genom mina bröder; men sedan har jag
eftersinnat, att män ofta uträtta dylika saker på sådant sätt,
att slemma svar följa; häraf uppstå ordtvister, och från
dem kommer man snart till handlingar. Jag har derföre
förtegat detta, på det att icke olycka och förargelse skulle
åvägabringas, och i stället beslutit att säga det åt er
hellre än åt någon annan, dels emedan ni synes vara
hans vän, och dels äfven derföre att det väl anstår er
att för dylika tilltag förebrå icke blott en vän, utan till
och med främmande personer. Jag ber er således vid
den ende Guden, att ni förehåller honom hans
uppförande och begär af honom, att han icke vidare beter sig
så. Det finnes många andra damer, som kanske äro
hogade för dylikt, och hvilka nog lära förnöjas af, att han
beskådar och omsvärmar dem, då det deremot är till
största plåga för mig, som på intet vis är redebogen till
slik uselhet." Och vid dessa ord böjde hon ned
hufvudet, såsom om hon velat gråta. Den stränge munken
insåg strax, att hon talade om den, som hon verkligen
menade, berömde henne mycket för sitt vackra beslut och
lofvade henne, i den fasta tron, att, hvad hon sade, vore
sannt, att laga så, att den menade personen icke längre
skulle göra henne bekymmer. Som han visste henne
vara mycket rik, glömde han dessutom icke att för henne
prisa barmhertighetsverk och allmosor, ej heller att
särskildt omnämna sitt behof af sådana. Härtill svarade
damen: "Jag ber er ännu en gång derom för Guds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free