- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
295

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom den sköna gångaren. Så snart han har afrest,
lofvar jag dig ofelbart vid min heder och den uppriktiga
kärlek, jag till dig bär, att du inom få dagar skall vara
ensam med mig, och att vi då skola skänka vår kärlek
en angenäm och fullkomlig tillfredsställelse. Och, på det
jag icke må behöfva en gång till tala med dig om denna
sak, säger jag dig nu, att samma dag, du får se två
handdukar upphängda i fönstret till mitt gemak, som
vetter utåt vår trädgård, skall du sent på aftonen, i det
du väl vaktar dig för att blifva sedd, komma till mig
genom trädgårdsporten. Du skall då finna mig, som
väntar på dig, och sedan skola vi hela natten igenom hafva
glädje och förnöjelse af hvarandra, så mycket vi önska."

När Zima å damens vägnar så sagt, begynte han åter
tala å sina egna och svarade sålunda: "Dyraste dame,
af öfverflödande glädje öfver ert goda svar äro alla mina
sinnen så överväldigade, att jag knappt kan finna ord
för att framföra min skyldiga tacksägelse. Men, kunde
jag också tala så, som jag önskade, vore likväl ingen tid
lång nog för mig för att fullkomligt tacka er, såsom min
känsla och min pligt fordrade. Jag lemnar derföre åt
ert eget förståndiga omdöme att sluta till det, som jag
oaktadt min önskan icke förmår i ord uttrycka. Blott
det vill jag säga er, att jag ofelbart tänker göra, såsom
ni ålagt mig; och då skall jag, måhända mera lugn, efter
förmåga bemöda mig att för den härliga gåfva, ni
förunnat mig, betyga er min tacksamhet, så mycket jag
någonsin kan. För närvarande återstår mig intet att
säga; må derföre Gud, min dyraste dame, förläna er den
största glädje och lycka, ni kan önska; och nu Gud
befalld!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free