Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så hade han en odräglig vana att säga sin mening om
allt och alla. En gång, när vi hade stridsövning härute
med vaxholmarna och en hel del av Stockholms
garnison, påvisade han helt ogenerat ett manöverfel, som
general Gyllenstjärna begick. Renström hade
visserligen rätt, men sån’t säger man inte. Inte till en
general. Undra på, att en så’n inte blir befordrad till
regementsofficer ! Fast han fick majors avsked. Det
fordras andra egenskaper än att bara vara ett geni, mina
herrar! Det fordras disciplin!»
Och så sträckte major Bergman på sig, glad i det
trygga medvetandet om att inte vara något geni.
Det verkliga, indisciplinära geniet stod nu ute vid
Måsklubb och plockade i ordning sina grejor i sumpen.
Han var iförd en gammal av vind och väder
grönfär-gad uniformsmössa med tre ränder, som man nästan
kunnat svära på aldrig haft guldets glans, så urblekta
voro de. Mössan måtte antagligen från början varit
för stor eller också måtte majorens huvud krympt
alltefter som rändernas guldglans förgick. Hur det nu än
hängde ihop, majorens ansikte såg förunderligt litet ut
under den stora kaptensmössan, som på väg ned till
halsen lyckligtvis fastnat på de stora, utstående
öronen. Under mösskärmen stack en smal, vass höknäsa
fram liksom beredd att hugga till, och på den lysande
blicken från de stålblå ögonen kunde man utläsa den
allra högsta grad av naturlig indisciplinäritet. Det var
rovfågelns skarpa, genomträngande blick, som bara
tittade efter något att slå ned på. Den blicken tänkte inte
på majorsbefordran. Hakan höll sig något för mycket
tillbaka för att riktigt passa i stil med ansiktets djärva
drag, men stubbmustaschen i grått såg i hög grad
taggigt stridslysten ut.
En gammal, urblekt militärkappa satt något för vid
omkring hans lilla magra, men raka figur. Livremmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
