- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
118

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na och de andra så att han fick en stor öppen plats på
golvet. Domaren böjde sig fram över det upphöjda
domarbordet för att se bättre, och bisittarna lade sig
på mage helt gemytligt över skranket.

»Här ute ligger ångaren ’Mary’», sade lotsålderman
och satte käppens doppsko på ett spikhuvud i golvet i
riktning mot åhörarbåset. »Här har vi Måsklubb.»
Han pekade på ett annat spikhuvud. »Hård ostlig
storm, härifrån» — han följde ena golvspringan med
käppen, »sådana som vi kallar för tia ute hos oss.
Tjocka så man inte ser hand framför sig. Sjön lever
tokig. Albert Sjöberg är ensam kvar av lotsarna på
Måsklubb. Ångaren tjuter om hjälp ute till sjöss. Skön
’Mary’ med stenkol och tjugufem man ombord har fått
läcka. Hon vill ha lots in. Sjöberg behöver inte gå
ut. Inte enligt Kunglig Majestäts nådiga förordning
angående lotsverket given Stockholms slott den 15
februari 1881. Det finns ingenstädes förordnat, att en
lots har skyldighet att dränka sig i tjänsten. Inte ännu
åtminstone.»

Någon skrattade till borta i åhörarbåset.

»Albert Sjöberg går ändå ut. Med hustru och son.
Och fyrbiträdet. Sonen hjälper till att sköta fockskotet.
Sjöberg tar in skutan förbi bränningarna norr om
Måsklubb. Jag vet vad det vill säga. Vädret är så hårt
att han inte ens kan borda skutan i öppen sjö utan
måste segla före och visa väg. Han klarar in skutan
vidare. Innan de kommer till det farliga
Lerskärs-hålet tar han sig ombord. Med hustru och son och
fyrbiträdet. Sedan slås lotsbåten i spillror. Bara
fånglinan hänger kvar.

När Sjöberg kom ombord — nu är vi här», sade
lotsålderman och satte käppen på ett nytt spikhuvud i
riktning mot domaren — »satt kapten och söp i kajutan.
Jag förstår det. Jag skulle gjort detsamma. Han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free